Två olika sätt att betrakta barn

Svar: Jean Piaget (1896–1980) och Lev Vygotskij (1896–1934) är de två forskare under 1900-talet som har haft störst betydelse inom området barns utveckling av tänkande och språk. De ägnade sig båda först åt andra saker. Vygotskijs områden var litteratur, konst och konstpsykologi. Piaget ägnade sig åt naturvetenskap, särskilt biologi, med fokus på frågor om kunskapens natur. De inriktade sig sedermera på barns utveckling av tänkande och språk. Vygotskij hade tillgång till Piagets tidigare skrifter och kritiserade dessa i sina arbeten. Piaget fick inte tillfälle att ta del av kritiken förrän 25 år efter Vygotskijs död och då i en till engelska översatt kortare version av Vygotskijs huvudverk Thought and language. Piaget skrev 1962 ett svar på Vygotskijs kritik. Deras arbeten har i hög grad diskuterats i den efterföljande forskningslitteraturen.

Det finns många beröringspunkter och likheter mellan Piagets och Vygotskijs syn på barns utveckling av tänkande och språk. Det som har uppmärksammats mest är dock skillnaderna. Två likheter och skillnader, som är särskilt belysande, gäller barns egocentriska språk och barns spontana uppfattningar av olika företeelser. Båda författarna har gett stor uppmärksamhet åt dessa två inslag i barns utveckling. Samtidigt har de haft olika syn på företeelserna i linje med sin allmänna syn på barns utveckling av språk och tänkande.

Det egocentriska inslaget i små barns språk består i att språket är ofullständigt, i kombination med att barnen tycks tala för sig själva och inte till en åhörare. Piaget såg detta egocentriska språk som uttryck för barnets egocentriska tänkande och begränsade kunskap om världen. Enligt Vygotskij är det egocentriska språket i stället ett resultat av att barnet ännu inte helt införlivat och behärskar de vuxnas sociala språk. För Piaget handlade det om hur barns tänkande och kunskap uttrycks i språket, för Vygotskij snarare om en rörelse i motsatt riktning: hur socialt språk och olika begrepp införlivas i barns språk och tänkande.

Piaget ägnade sig mycket åt att kartlägga barns spontana uppfattningar av olika företeelser. Han såg de spontana uppfattningarna som grundade i barnets samspel med sin omvärld och som ett led i barnets uppbyggnad av egna tankestrukturer, beroende på det tänkande de redan har och allmänna principer för tänkandets utveckling. Han fokuserade på det individuella tänkandets inre utveckling. Vygotskij var mer intresserad av hur barnen tar över begrepp från sin omgivning, även när detta inte sker spontant. Enligt Vygotskij är övertagandet av begrepp från omgivningens språkanvändning det viktigaste för den språkliga och tankemässiga utvecklingen hos barnen.

Piagets och Vygotskijs beskrivningar kan ses som oförenliga och alternativa om man betraktar dem var för sig som en heltäckande beskrivning av barns utveckling av tänkande och språk. Det är mer intressant att se bådas beskrivningar som ofullständiga och fokusera på hur deras perspektiv och angreppssätt kan vara kompletterande. Deras tänkande och forskningsresultat är högst aktuella i dagens samhälle.

/Lennart Svensson, professor emeritus i pedagogik, Lunds universitet