”Den svenska skolans kris går långt tillbaka”

1 | Vad krävs för att ge en god utbildning?

– Det behövs framför allt välutbildade lärare som kan ägna sig åt sin huvuduppgift – att utbilda. Men det behövs även elever som inser att det krävs ansträngning för att nå resultat. Och det krävs även föräldrar som stödjer inte bara sitt eget barn, utan skolan som helhet. Allt detta hittar vi till exempel i Finland, ett land som många i debatten återkommer till.

2 | Varför är den finska skolan så bra?

– Den är lik den svenska skolan fram till 1970. Att den sedan blev så bra har till och med förvånat finländarna själva. Och de har förklarat det med att de var ett fattigare land än Sverige, och inte hade råd med experiment med oklara resultat. Så de var försiktiga och vågade inte börja reformera skolan, som vi har gjort i Sverige.

3 | Vad gjorde vi i stället?

– I och med att vi antog 1969 års läroplan för grundskolan så betonades skolans sociala ansvar allt mer – det blev lika viktigt som inlärningsresultaten. Allt mer ansvar lades på läraren för andra saker än att lära ut. Men en lärare hinner inte hur mycket som helst under en begränsad lektionstid.

4 | Så den svenska skolkrisen har gamla rötter?

– Absolut. I dag talas det mycket om problemen med kommunaliseringen och med friskolorna. Och på så vis kan vi fördela ansvaret lika mellan höger och vänster. Men i ett lite längre historiskt perspektiv ser man att krisen går längre tillbaka. Vi har fokuserat på omhändertagande mer än på inlärning. Men omhändertagande ger inga kunskaper.

5 | Finns det fler länder än Finland att lära av?

– Ja. Förutom de östasiatiska länderna som gått starkt framåt, så har Polen och Estland gjort enorma framsteg. Det är länder som haft mindre pengar än Sverige och som uppfattat att de befunnit sig i kris – och som insett att skolan kan vara en nyckel till framgång. De har satt upp tydliga mål för skolarbetet, de mäter resultaten noga och de rekryterar goda lärare.

6 | Vad har vi mer att lära av dem?

– De har helt enkelt tagit skolan och inlärningen på allvar. I svenska skolor har eleverna fått diskutera vad man ska ha kunskaper till, men det kan inte 10-åringar bedöma själva. Denna inställning genomsyrar den svenska skolan.

7 | Men om skolans kris är så gammal, varför har vi rasat så brant i mätningarna de senaste åren?

– Jag tror att det har att göra med att de gamla välutbildade lärarna har börjat gå i pension. De hade djupa kunskaper i sina ämnen, och kunde lära ut. Samtidigt har vi sett att kvaliteten på nyare lärare har sjunkit dramatiskt. Det finns ämnen där man bara har en tredjedel behöriga lärare.

8 | Om du fick råda, vad skulle göras för att rädda skolan?

– Vi borde återförstatliga skolan och höja lönerna, Sveriges lärarlöner har sjunkit jämfört med andra länders. Samtidigt måste kraven på lärarna höjas. Sedan tror jag på att införa examen – även om detta är impopulärt. Vi avskaffade real- och studentexamen på 1960-talet, trots att det var en tydlig kontroll på vad som är målet för skolan. Alla länder som får bra resultat på Pisa har någon typ av examen: Polen, Finland, Estland, de östasiatiska länderna. Ska vi inte dra lärdom av deras framgångar och inse att vi har gått fel väg?

9 | Men missgynnar inte detta de svaga eleverna?

– Nej, just de behöver tydliga mål. Och vi vet att skolan i Sverige på 1960-talet, när vi hade examen, gjorde att många elever från hem utan studietradition gick vidare. Men framför allt finns det inga genvägar. Att gå i skolan ska vara krävande. Annars lär man sig inget. Alla som blivit bra på något vet att det krävs ansträngningar.

10 | Hur ser framtiden ut?

– I bästa fall får vi en Pisa-chock och ett krismedvetande. Men nu tävlar politiker om att säga att de ska satsa på skolan i den meningen att ge skolan mer pengar, trots att den svenska skolan redan är en av de dyraste i världen. Ska vi lägga ännu mer pengar på något som fungerar dåligt?