Varning för topplistor
I början av mars släppte Times Higher Education en lista över världens mest ansedda universitet och högskolor. Två svenska universitet som tidigare funnits på topp 100-listan halkade ur, det var Lunds universitet och Uppsala universitet.
Publiceringen av listan gick inte obemärkt förbi. I SVT gjorde Rapport ett längre inslag. Betoningen låg på de två svenska universitet som inte längre låg bland de 100 främsta. Studenter och företrädare för universiteten uttalade sig med rynkade pannor. Först mot slutet av inslaget noterades att Karolinska institutet fortfarande låg kvar på listan, på delad 50:e plats.
Times Higher Educations ranking anses vara en av de tre främsta i världen, tillsammans med QS World University Rankings och Academic Ranking of World Universities. Den senare kallas också Shanghai ranking eftersom den sammanställs vid Shanghai Jiao Tong University. Även på den listan är Karolinska institutet bäst av de svenska universiteten. I QS World University Rankings är det däremot Lunds universitet som ligger främst.
Rankinglistor är oemotståndliga. Erkänn att du också nyfiket funderade på vem som låg först. Listorna är omedelbart begripliga, och går samtidigt att diskutera och kritisera i oändlighet. Extra uppmärksamhet får de, som inslaget i Rapport visar, när det är någon som är på väg neråt. Det är inte svårt att dra paralleller till hur mycket uppmärksamhet Pisa-mätningarna fått, när de visat att svenska elever halkat efter i den internationella jämförelsen.
Men förutom den uppenbara skevheten i negativ rapportering finns det ytterligare en fara i dessa mätningars starka genomslag. Låt mig jämföra med något som kan verka helt annorlunda, nämligen läsbarhetsindex för texter (lix).
Lix är ett enkelt mått på hur lättläst en text är. Systemet utvecklades på 1960-talet av pedagogikforskaren Carl-Hugo Björnsson och tar fasta på att en hög andel långa ord och långa meningar brukar känneteckna en mer svårläst text. Carl-Hugo Björnsson konstruerade en formel som ger ett värde som är högt för svårare texter och lågt för lättare texter. Just denna ledare har till exempel lix 44, författaren Lena Anderssons senaste kolumn på Dagens Nyheters ledarsida har lix 54 och journalisten Mats Wennerholms sportkrönika i Aftonbladet har lix 33.
Läsbarhetsindex ger en grov men användbar bild av om texter är lätta eller svåra. Lika förförande enkelt som universitetsranking och Pisa-undersökningar. Men lix-värdet kan enkelt manipuleras och missbrukas. Det går ganska enkelt att hitta riktigt lättlästa texter som har höga lixvärden och tvärt om. Och det går att redigera en text genom att dela upp meningarna och ta bort långa ord, vilket garanterat ger ett lägre lix, men inte lika säkert gör att texten är lättare att läsa. Läsbarhet är betydligt mer komplext än så.
Detsamma gäller universitetens kvalitet. Om ett universitet fokuserar på att förbättra just de detaljer som ingår i rankingsystemet så är det också troligt att universitetet får bättre ranking, men inte alls säkert att universitetet blir bättre. Det betyder inte att man inte kan förbättra kvalitet genom att införa mätbara mål. Men dessa mätbara mål behöver inte vara samma som de kriterier som används för att jämföra framgången med andra.
I detta nummer ägnar vi flera artiklar åt läget i den svenska skolan. Det förvånar nog ingen att läget är allvarligt. Nu gäller det att försiktigt styra skolan rätt igen. I det arbetet spelar mätningar stor roll för att peka på vad som behöver förbättras. Men det gäller att tolka dem rätt, och inse att de inte kan svara på hur vi ska göra.
