Slumpen i Sarajevo

En märklig tillfällighet. Attentatet mot den österrikiske ärkehertigen Franz Ferdinand hade misslyckats. En bomb hade kastats mot hans bil av en av de sex serbiska terroristerna under hans besök i Sarajevo – men bomben hade missat och exploderade under en efterföljande bil. Ärkehertigen och hans fru Sophie ville sedan efter en mottagning i stadshuset besöka sjukhuset för att träffa dem som skadats av bomben.

Deras chaufför kör dock fel i Sarajevos gränder. Av en slump kör deras bil förbi den 19-årige Gavrilo Princip som befinner sig utanför en delikatessaffär strax intill floden Miljacka i centrala Sarajevo. Han ser plötsligt sin chans, kliver fram och skjuter två skott från nära håll. Båda är illa riktade – ett träffar ärkehertigen i halsen, ett Sophie i underlivet. Båda skotten råkar dock slita upp viktiga blodådror, och de två förblöder inom ett par minuter. Den 40-årige Franz Ferdinand ska ha sagt: Sophie, Sophie, dö inte! Tänk på våra barn!

Resten är historia. Österrike ställer Serbien till svars för morden och kräver att få medverka i utredningen av dådet och får stöd från Berlin. Ryssland ställer sig då bakom Serbien. Den 28 juli förklarar Österrike Serbien krig. Ryssland mobiliserar varvid Tyskland förklarar krig mot Ryssland. Frankrike mobiliserar, varpå Tyskland förklarar krig mot Frankrike, vilket snart nog drar in Storbritannien. I augusti 1914 har krig brutit ut på flera fronter i Europa. Snart strider man även på andra kontinenter.

– Det här är urkatastrofen, ur vilken alla andra katastrofer kan härledas, säger Peter Englund, historiker, författare och Svenska Akademiens ständige sekreterare.

I sommar utkommer han med en ny, utökad version av sin bok om första världskriget. Den heter nu Stridens skönhet och sorg 1914, och kommer att behandla kriget år för år.

– Utan första världskriget, inget andra världskrig. Ingen förintelse, ingen rysk revolution, inget kallt krig. I det första världskriget hittar vi 1900-talets dna, på gott och ont. Vi hittar den accelererande demokratiseringen och kvinnorna som tar en allt större plats i samhället, säger han.

Peter Englund menar att första världskriget är den enskilt viktigaste händelsen sedan Västroms fall, vilket skedde för mer än 1 500 år sedan.

– I motsats till andra världskriget rymmer första världskriget en moralisk ambivalens – det är inte givet vem som är god och vem som är ond. Och det gör berättelsen om första världskriget mer intressant. Om andra världskriget är en melodram där det goda till slut segrar, så är första världskriget en tragedi. Det slutar i att världen i grund och botten är sämre än vid utbrottet. Och tragedin lockar mig, den är mer utmanande och lockar till mer av identifikation än melodramen.

Peter Englund förklarar varför han lockas av tragedier:

– Vi lär oss mer av nederlag och tragedier. Det är rent intellektuellt mer intressant att förklara misslyckanden än framgång.

Och visst var världen förändrad efter denna gigantiska tragedi. Imperier som dubbelmonarkin Österrike-Ungern och Osmanska riket gick under, liksom det ryska tsarväldet. Kartor ritades om, och nya länder skapades.

Den gamla aristokratiska elitens värld försvann, samtidigt som fredsavtalet bäddade för revanschism. Över åtta miljoner människor beräknas ha dödats.