Är det sant att konstnärer ofta är vänsterhänta?

Människans utveckling av handpreferens och andra funktionella sidoskillnader är något som engagerat forskare under lång tid, utifrån både ett neuropsykologiskt och biologiskt perspektiv. Dock är det inte helt enkelt att ge ett både kort och uttömmande svar på frågan, även om vi i dag har rätt god kunskap om kopplingarna mellan hjärnan och händerna.

Att en person utvecklat mer eller mindre tydlig vänster- alternativt högerhänthet är kopplat till många komplexa samband, som kan relateras till en individs biologiska och genetiska förutsättningar, samt hur dessa påverkas av och interagerar med tidiga miljöfaktorer och levnadsvillkor – redan innan vi föds.

Hjärnavbildningsstudier har bland annat visat att musikers hjärnor, framför allt hos individer som börjat musicera vid tidig ålder, i vissa avseenden skiljer sig från andras, såväl beträffande hjärnans aktiveringsmönster och sidospecialisering som beträffande storleken på det område som förbinder de två hjärnhalvorna. Dessa studier visar bland annat att musikers hjärnor är mindre sidospecialiserade och att detta har ett klart samband med graden av hänthet. Studierna visar även att fler duktiga musiker, i jämförelse med andra människor, uppger sig vara vänsterhänta eller sakna tydlig handpreferens.

Liknande resultat har nyligen även kunnat kopplas till människor som uppger sig vara mycket konstnärliga och kreativa. Vi kan dock inte med bestämdhet säga om dessa skillnader är effekten av att man under lång tid använt bägge händerna i krävande och specifika sammanhang, eller om det är biologiska förutsättningar som framför allt är förklaringen till att man initialt valt att börja musicera. Högst sannolikt är det en kombination.

Ett annat intressant resultat beträffande musiker är att de samtidigt som de musicerar lär sig att avläsa och tolka avancerade noter, vilket visat sig engagera båda hjärnhalvorna mer än om man till exempel läser vanlig text. Även hos vissa idrottsutövare har man funnit liknande resultat, inte minst i idrotter där båda händerna och/eller båda fötterna används på ett avancerat sätt, och där kraven på planeringsförmåga, sensomotorisk timing och precision är höga.

Något som gör det hela än mer komplicerat är att forskningen även funnit visst stöd för att det inom vissa psykiatriska tillstånd, till exempel schizofreni och autismspektrumstörning, dels finns en överrepresentation av icke-högerhänta, dels finns ett samband mellan icke-högerhänta och kreativa tillstånd och specifika förmågor.

Vänsterhänthet finns beskrivet inom alla kulturer och yrkesgrupper. Intressant är bland annat att konstatera att fem av USA:s senaste sju presidenter varit vänsterhänta.

/Louise Rönnqvist, professor i biologisk utvecklingspsykologi, Umeå universitet