Godismannen vill rädda skolan

Mellan 1968 och 1974 lät psykologen Walter Mischel över 550 4–5-åringar genomgå ett experiment som nu räknas till psykologins klassiker. Ett barn får en marshmallow och om barnet lyckas vänta med att äta den tills testledaren kommer tillbaka delas ännu en marshmallow ut. Uppföljningar har visat på ett samband mellan förmågan att hantera denna impulskontroll och hur det går i livet, vad gäller allt från skolresultat till drogmissbruk. Nu ger Walter Mischel ut Marshmallowtestet: Att bemästra självkontroll.

1 | Varför skriver du en bok nu?

– För att bilden som sprids av marshmallowtestet bygger på tron att självkontroll är en egenskap du antingen har eller inte har. Men det är en grov förenkling. Jag vill förklara att självkontroll och viljestyrka bygger på ett antal färdigheter som man kan träna upp.

2 | Är marshmallowtestet mer relevant i dag än för 46 år sedan?

– Det tycker jag. Skolan verkar ha varit bättre på att lära ut de här strategierna då än i dag. Därför är det glädjande att det finns skolor där man börjar ta till sig vad forskningen kan bidra med. Sedan några år arbetar jag med skolor som riktar in sig på elever från socialt utsatta områden i USA.

3 | Vad är det för metoder du använder?

– Bland annat arbetar vi med vad jag kallar om–så-planer. Det är enkla metoder som går lätt att förstå: Om jag har en skoluppgift så stänger jag av sms-funktionen på min telefon innan jag börjar. De kognitiva delarna av hjärnan, som jag kallar det kalla systemet, är långsammare än det heta systemet, den känslomässiga hjärnan. Med övning kan man dämpa det heta systemet och öka på det kalla systemet. Då kan självkontroll bli lika enkelt som att borsta tänderna. En vana är en om–så-plan som har automatiserats.

4 | Barnprogrammet Sesame Street har ägnat sina två senaste säsonger åt att lära Kakmonstret självkontroll. Vilken är din roll där?

– Både Kakmonstrets ”heta” känslohjärna och ”kalla” kognitiva hjärna är helt inriktade på att äta alla kakor han ser. Det är en utmaning som små barn kan leva sig in i. Så teamet bakom programmet kontaktade mig för att diskuterade idéer om hur de bättre skulle kunna hjälpa barnen som tittar att utveckla sin exekutiva funktion, alltså förmågan att formulera ett mål, komma ihåg målet och avvärja störande responser på vägen.