Tändernas emalj kommer från fiskfjäll
Det hårdaste av allt i kroppen – tändernas emalj – har sitt utvecklingshistoriska ursprung i skinnet hos fiskar, enligt svenska forskare.
Bild: iStock
Den fläckiga bengäddan, en nordamerikansk insjöfisk, är täckt av upp till en centimeter stora fjäll som liknar badrumskakel. Fjällen innehåller det mycket hårda ämnet ganoin.
Nu har forskare vid Uppsala universitet upptäckt att gener som bygger upp ganoin i bengäddans hud motsvarar emalj-gener i människans mun.
– Det tyder på att ganoin är en sorts emalj, säger Per Ahlberg, professor i evolutionär organismbiologi vid Uppsala universitet.
Hans forskargrupp har också studerat mer än 415 miljoner år gamla fossila fiskar, bland annat en välbevarad Psarolepis romeri från Yunnan i södra Kina. Den var i likhet med den fläckiga bengäddan täckt av emaljerade fjäll. Dessutom hade den emaljerade ben i ansiktet – men saknade emalj på tänderna.
Den troligaste slutsatsen är att emalj först uppstod i fiskars skinn, och senare spred sig till tänderna, skriver forskarna i tidskriften Nature. Tandemalj finns enbart hos ryggradsdjur.
– Det lustiga är att när man ser sina förhoppningsvis blänkande vita tänder i spegeln på morgonen, så ser man i själva verket en vävnadstyp som uppstod på en helt annan plats i kroppen hos våra förfäder bland fiskarna, säger Per Ahlberg.
Från fjäll till tand
Tandemalj är kroppens hårdaste vävnad och finns bara hos ryggradsdjur – där den först förekom i huden på fiskar.
