Vinnare av Tidskriftspriset: Årets rörligt 2024!

Hon hjälper oss att förstå oss själva

Psykiatern och psykoterapeuten Åsa Nilsonne vill integrera skönlitteraturen och neurovetenskapen. För att göra det tar hon till ett ovanligt grepp: huvudpersonen i den nya romanen H är hjärndelen hippocampus. 

Text Nils Otto
Publicerad
6 frågor till Åsa Nilsonne, psykiater, psykoterapeut, författare.”Vi har skapat en icke-biologisk syn på människor, som jag anser hindrar oss från att förstå mycket av det som händer både inom och utom oss.”

1 | Vad handlar din bok om?

– Det är en kärlekshistoria om en hjärnforskare som står och väger: ”Ska jag in i det här förhållandet eller inte?” I stället för att lägga analysnivån på personen tänkte jag att det vore intressant att flytta ner berättarjaget en nivå, och låta en del av hjärnan bli berättarjaget.

2 | När kom idén?

– För ungefär 15 år sedan tänkte jag att jag skulle skriva om hippocampus som en person. Men när jag presenterade idén vid olika tillfällen sa alla att jag var galen, eller att det inte lät intressant. Allt eftersom tiden gått har forskningen kommit ikapp. Nu har vi blivit mer vana vid att se hjärnan på bild. Den lyser gult och den lyser rött och det är små pilar, och när man ljuger så lyser det just här – titta vad spännande! Så jag tror att folk har en annan förförståelse för hjärnans mångfacetterade natur i dag.

3 | Vad fick dig att vilja skriva boken?

– Jag ser det som mitt projekt att hjälpa folk att förstå hur vi fungerar. Jag har suttit oändligt många gånger med patienter som haft konflikter mellan olika motivationssystem: du får din lön och vill jättegärna köpa hur många trisslotter som helst, men en annan del av dig vet att det inte är en bra strategi, åtminstone inte innan du betalt hyran. I sådana situationer tycker jag att det har varit ett fantastiskt användbart grepp att tala om olika delar av hjärnan med olika agendor. Sen har jag undrat varför bara mina patienter ska få tillgång till den här självförståelsen. Kan inte alla börja tänka sig hjärnan som ett organ med många olika funktioner, i stället för en enhetlig klump?

4 | Behövs neurovetenskapen för att vi ska förstå oss själva?

– I vår västliga tradition har vi haft en bild av att människan är skapad till Guds avbild. Därför tror vi att människan måste förstås från ett annat paradigm än exempelvis en hund eller ett körsbärsträd. Vi har skapat en icke-biologisk syn på människor, som jag anser hindrar oss från att förstå mycket av det som händer både inom och utom oss. Om vi i stället utgår från att människan är en art bland andra arter blir perspektivet mer spännande och löftesrikt. Vi är naturligtvis en produkt av vår kultur, men vi har även en grundläggande biologisk natur, som vi behöver vara nyfikna på när vi försöker förstå oss själva och andra. I dag vill många inte riktigt kännas vid den naturen.

5 | Hur vill du förändra det?

– Jag vill utveckla skönlitteraturen i en modern riktning. För mig innebär det att ta hänsyn till vad vi nu vet om neurovetenskap, om våra beslutsprocesser och hur det går till när vi tänker och känner. Skönlitteratur ska handla om människans villkor och hjälpa oss att förstå premisserna för vårt kärleksliv eller vår lojalitet eller vad man nu vill utforska i en bok. Då kan man inte bortse från den moderna neuropsykologin.

6 | När upplever du själv en konflikt mellan olika motivationssystem?

– När jag blir arg och vill bråka med någon samtidigt som jag vet att det inte är det bästa sättet att lösa ett problem. Eller när jag vill bli förförd samtidigt som jag vet att jag behöver arbeta. 

H

Åsa Nilsonne
Natur & Kultur

Text Nils Otto
Publicerad

Medicin & hälsa

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor