Minskad svågerpolitik under 1800-talet
En avancerad studie av efternamn bland anställda på svenska myndigheter från slutet av 1700-talet och framåt visar att nepotismen tycks ha minskat.
Korruption och nepotism är alltid svårt att undersöka eftersom sådant sällan dokumenteras. Men statsvetaren Anders Sundell vid Göteborgs universitet har hittat en metod – han har använt den svenska statskalendern, som funnits sedan slutet av 1700-talet. Där kan man se om personer med samma efternamn arbetat på samma myndighet samtidigt. Sådant kan förstås ske av en slump, men även som en effekt av svågerpolitik.
Till exempel: tre personer med efternamnet Gråå arbetade på kungliga kansliet år 1790, men ingen med namnet Gråå arbetade detta år på någon annan myndighet. På samma kansli fanns dessutom både bröderna Adlersparre och bröderna Agrell detta år.
Genom en statistisk analys kan Anders Sundell se om sådant skett helt slumpmässigt, eller om det är så pass osannolikt att nepotism, det vill säga svågerpolitik, kan tänkas spela in (se graf). Analysen visar att nepotism med stor sannolikhet förekom i slutet av 1700-talet och under början av 1800-talet, men att det sedan blev allt mindre vanligt. Varför?
– Jag har tyvärr ingen bra förklaring – detta är bara siffror, säger Anders Sundell. Men vi vet att lönerna för ämbetsmännen ökade under 1800-talet, och med dem kravet på motprestation. Sannolikt betyder det att kompetens blev viktigare än släktskap.
