Olika spår efter en dålig barndom
Kan det finnas ett samband mellan att ha haft en dålig barndom och att senare i livet ogilla eller ha svårt för barn?
/Sofia
Vissa personer som ogillar eller har svårt för barn förklarar detta med hänvisning till en dålig barndom. Andra menar att de har haft en bra barndom. Vi skapar våra egna berättelser om hur vi agerar och framlever våra liv och det är svårt för andra att definiera vad en ”dålig barndom” är.
En vanlig föreställning är att de som väljer att inte skaffa barn gör detta för att de ogillar barn. När vi har intervjuat personer som valt att leva ett barnfritt liv har vi funnit både dem som ogillar barn och dem som älskar barn. Vissa berättar att de redan i unga år visste att de var ointresserade av barn – oavsett om de i övrigt haft en lycklig eller dålig barndom. Inom forskningen har hänvisningar till frivilligt barnlösas negativa barndomsupplevelser beskrivits som förenklande. En vanlig stereotyp om framför allt kvinnor är att deras barnlöshet är en reaktion på en traumatisk barndom. Men man kan lika gärna argumentera för att negativa barndomsupplevelser kan fungera som en drivkraft att skaffa barn, för att som vuxen kunna skapa det man upplever sig ha blivit berövad som barn. Det finns således inga enkla samband mellan barndomsförhållanden och barnlöshet. Detsamma gäller troligtvis också för personer som ”har svårt för barn”.
/Kristina Engwall, historiker, FoU Södertörn, och Helen Peterson, sociolog, Göteborgs universitet
