”De har en ständig förmåga att anpassa sig”

Historikern Heléne Lööw visar i sin forskning hur den nazistiska ideologin på vissa orter förs vidare från generation till generation. Men efterkrigstidens ofta publikskygga sammanslutningar har i dag ersatts av nazistiska rörelser som kämpar för att nå ut till allmänheten.

1 | Svenskarnas parti tog efter förra årets valfiasko beslutet att lägga ned partiet. Var det överraskande med tanke på hur många veteraner det fanns i partiet?

– Det var ingen sensation. Normalt säger man inte hejdå för gott till rörelsen, utan ofta går man över till någon annan typ av sekteristisk miljö. Vissa går säkert över till Svenska Motståndsrörelsen. Andra startar kanske tankesmedjor, hemsidor eller tidskrifter. Ett tänkbart scenario är att det bildas ett nytt parti med liknande ideologi.

2 | Det mediala intresset för nazistiska grupperingar tycks gå i vågor. Vad beror det på?

– Det är ett märkligt fenomen som vi har sett under hela efterkrigstiden. I perioder får rörelsen mer uppmärksamhet som sedan ebbar ut. Sedan demoniseras den på nytt, som efter morden i Malexander 1999. Just Malexander var kulmen på en våldsam period. Händelser där mindre våld användes betraktades sedan inte som lika allvarliga. Jag tror också att mediernas förändring spelar roll. Många av de lokala reportagen försvinner när det inte finns lika många reportrar. Det kan vara ett skäl till att uppmärksamheten kommer först när man ger sig in i storstäderna.

3 | Hur har rörelsens syn på kvinnor förändrats genom åren?

– Det är fler kvinnor som framträder, skriver, innehar positioner och deltar i aktioner. Redan på 1990-talet insåg rörelsen att man behövde få in kvinnor för att kunna attrahera bredare grupper. Men ideologiskt handlar det fortfarande om att försvara kvinnor. Om det finns risk för kravaller går kvinnorna i de bakre leden. Där vill man frammana en bild av rörelsen som bestående av gammaldags gentlemän som försvarar kvinnor.

4 | Är det ett lika stort steg att i dag bli offentlig företrädare för en nationalsocialistisk organisation som det var när Nordiska Rikspartiet förekom mycket i medierna under 1980-talet?

– Nej. Det har skett en tillvänjning där man har blivit en del av lokalsamhällena och den politiska miljön. Dessutom har man arbetat med att bygga upp en social legitimitet. Man har reparerat lekplatser och klippt gräs åt pensionärer. Det är ett medvetet sätt att presentera en annan bild än den som finns i medierna.

5 | Du har följt vit makt-miljön i snart 30 år. Vad har överraskat dig mest under den här perioden?

– Det är den ständiga förmågan att anpassa sig till samhällets förändringar. Först var man tidigt ute med att sända närradio och nu har man varit snabb med att etablera en digital närvaro på internet genom att skapa egna medier.