Släkten är värst

Människans ursprungliga organisationsform var släkten – eller klanen, ätten, stammen. Denna samhörighet har många fördelar. Den ger solidaritet och identitet, den ger trygghet och gemenskap. Efter hand ersattes dock denna gemenskap i delar av världen av den moderna demokratiska nationalstaten. Statsapparaten har frigjort oss från beroendet av kusiner och sysslingar. Den starka staten har med hjälp av polis, skola, försäkringskassa, domstolar och ålderdomshem ersatt den släkt som tidigare fyllde dessa – och många andra – funktioner. Den starka staten har blivit en garant för individualism. De svenska historikerna Lars Trägårdh och Henrik Berggren kallar detta för statsindividualism i boken Är svensken människa?

Mark S. Weiner, amerikansk professor i juridik, har skrivit en prisbelönt och synnerligen läsvärd bok om klanväldet. Han rör sig från den isländska medeltiden till dagens palestinska myndigheter och konstaterar att klanen kan ge trygghet när staten är svag, men att den kväver individualism. Klanväldet rymmer bland annat den heders- och skamkultur som är så svår att förstå sig på, eftersom den kan ta sig uttryck i mord på familjemedlemmar. Men inträdet i klanen sker via klankvinnornas livmödrar, därav den starka och destruktiva kontrollen av deras sexualitet. Klanens heder är kollektiv, och därför hamnar klaner ofta i långvariga och destruktiva blodsfejder. Men en stor del av människans historia domineras av klantänkandet – man möter det i Bibeln såväl som i Shakespeares Romeo och Julia.

Vissa kanske tycker att amerikanen Weiner bara hyllar det egna samhället i sin kritiska analys av klansamhällena, precis som en person uppväxt i ett klansamhälle kanske skulle hylla det. Men så enkelt är det inte. Hur man än rangordnar samhällen, med avseende på till exempel lycka, barnadödlighet, konfliktnivå, medellivslängd, kriminalitet och korruption, hamnar till exempel de nordiska samhällena – som lämnade ättesamhället redan på medeltiden – långt över länder som Afghanistan, Libyen, Irak, Somalia och Pakistan, där klanväsendet är som mest påtagligt.

Och det faktum att de globala migrationsströmmarna går från klansamhällen till individualistiska demokratier säger rimligen också något om hur skillnaden upplevs.