Intressanta resonemang om alltet

”Världen är allt som är fallet.” Så lyder den berömda inledningen i Ludwig Wittgensteins Tractatus Logico-philosophicus. Den tyska filosofiprofessorn Markus Gabriel (Tysklands yngste med sina 35 år) vill gärna gå vidare. För att leda sitt påstående i bevis om att det inte existerar något sådant som världen, som inbegriper allting, frågar han sig vad världen egentligen är, och vad det betyder att existera.

Världen är alla föremål och alla fakta om dem, detta hör även till Wittgensteins värld. Men utöver solen, planeterna, alla äpplen och oss själva, finns det även egenskaper – former, färger, tankar och idéer. Var är till exempel demokratins plats i världen? frågar sig Gabriel.

Det hänger förstås på definitionerna. Världen är summan av alla fakta, begrepp, allt som är sant. Men det finns ingen sådan ändlig summa, världen tar aldrig slut. Och att existera är att vara i ett sammanhang, menar Gabriel. Självklart finns då allting som vi kan tänka oss, även sådant som de flesta av oss inte tror existerar på riktigt, som enhörningar eller Mona Lisa. Hon finns ju på bild.

Behållningen är resonemangen, även om det ibland kan kännas väl tyskt, med långa krångliga meningar. Gabriel har en tes, men det är vägen dit som är intressant. Tesen är att det inte går att skapa en teori om allting. Metafysik är med andra ord en omöjlighet.