Låst i Tanzanias jordbruk

Det råder dödläge i Tanzanias jordbruk. Det storskaliga jordbruket hindras av höga startkostnader och lokal byråkrati, det småskaliga av att man inte längre har tillgång till den mark man odlat i generationer. Linda Engström forskar om storskaligt jordbruk i Tanzania vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala.

– I Tanzania har man utan större framgång försökt införa storskaligt jordbruk, både på 1940-talet och 1970-talet. Nu försöker man igen. Det är historielöst, säger Linda Engström.

Ett exempel är det svenska företaget Eco energy, som har arrenderat 22 000 hektar mark i Tanzania för att odla sockerrör. Lokalbefolkningen är sedan många år förvarnad om att de ska bli omlokaliserade, men ännu har produktionen inte kommit i gång.

– En bidragande faktor är att svenska Sida drog tillbaka en kreditgaranti när företaget inte uppfyllde de kriterier som krävdes. Så nu står investeringen stilla, säger Linda Engström.

Large scale land acquisition eller land grabbing kallas det när investerare, privata eller statliga, köper upp eller arrenderar mark för att kunna bedriva storskaligt jordbruk – antingen för den inhemska marknaden eller för export. Detta sker över hela jorden, men mest i Afrika. Linda Engströms forskning visar att även när investeringarna står still påverkar de i hög grad lokalbefolkningen, ibland långt innan investerarna har fått juridisk rätt till marken. Med löften om kompensation blir folk ombedda att flytta eller i värsta fall bli vräkta från den mark som de har brukat i generationer. I väntan på kompensationer som kanske aldrig kommer överger många sitt jordbruk. Alla förlorar på det.

– Man säger att det finns massor med mark som är orörd i Tanzania. Men det är fel. Boskapsägare använder mark säsongsvis. Och i många fall ligger marken i träda, sparad för framtida generationer av småskaliga jordbrukare att odla. Den kan verka oanvänd, men egentligen är detta ett väldigt hållbart sätt att bedriva jordbruk på.