Maktlösheten inför ebola bruten
Nu finns system, rutiner och lokal personal för att ta hand om ebolafall i de drabbade länderna. Läkare varnar dock för risken att sänka garden för tidigt.
Bild: Fernando Calero / Läkare Utan Gränser
– Alla som jobbar med ebola vet att man aldrig kan ta något för givet, säger läkaren Helena Nordenstedt, som i början av september avslutade sitt andra uppdrag för Läkare utan gränser under ebolaepidemin i Västafrika. Den här gången i Guinea.
Bara några dagar innan hon skulle resa hem till Sverige inträffade ett dystert bakslag i grannlandet Sierra Leone. Landets invånare hade just firat att den sista ebolapatienten blivit frisk och skrivits ut från sjukhuset. Men WHO hann aldrig inleda den 42 dagar långa nedräkningen som krävs utan nya sjukdomsfall – två gånger inkubationstiden – för att ett land ska kunna betraktas som fritt från ebola. Redan dagen därpå slog sjukvårdare larm från en av alla de rutinkontroller som görs vid oväntade dödsfall. En kvinna som hade avlidit i sitt hem visade sig vara smittad med ebolavirus, trots att inga symtom hade rapporterats och trots att hela området kring kvinnans by hade betraktats som ebolafritt sedan flera månader.
– En sådan här upptäckt är verkligen en högriskhändelse, för det innebär ju att kvinnan kan ha besökt flera sjukhus och blivit omhändertagen av massor av familjemedlemmar, utan att någon har vidtagit rätt skyddsåtgärder i kontakten med henne, säger Helena Nordenstedt.
Men till skillnad från då epidemin rasade som värst är sjukvården inte längre maktlös inför det aggressiva viruset. Sjukvårdspersonalen har utvecklat strategier för att snabbt identifiera tänkbara smittvägar. Det finns tillgång till olika experimentella läkemedel som har visat sig kunna hämma ebolaviruset – och för första gången finns det dessutom ett vaccin som tycks vara effektivt. Varken läkemedlen eller vaccinet är formellt godkända ännu, men eftersom de hittills har fungerat bra har man beslutat att använda dem vid behandling, inom ramen för fortsatta studier.
– Det man gjorde i Sierra Leone var att snabbt sätta alla i kvinnans by i karantän. Sedan utökade man vaccinationsstudierna så att hennes närmaste kontakter kunde bli vaccinerade, och även deras kontakter. Det kallas för ringvaccinering och har visat sig vara en bra metod för att hindra smittspridning, säger Helena Nordenstedt.
När den här artikeln skrivs är det osäkert hur väl åtgärderna kommer att lyckas. Alldeles nyligen rapporterades fem av den smittade kvinnans familjemedlemmar ha insjuknat i ebola, som i sin tur kan ha hunnit smitta ännu fler. Just nu övervakas närmare 800 personer, enligt läkaren Margaret Harris vid WHO.
Men både Margaret Harris och Helena Nordenstedt är trots allt försiktigt optimistiska. De räknar med att den pågående epidemin kommer att vara besegrad inom överskådlig tid. Även om sjukdomen sannolikt aldrig kommer att försvinna helt och hållet – viruset finns hela tiden hos sitt värddjur fruktfladdermusen – så bedömer de risken för nya, omfattande epidemier som ganska liten.
Liberia förklarades nyligen fritt från ebola. Och i Guinea, där epidemin startade i mars förra året, finns just nu bara en enda inlagd ebolapatient – och inga nya fall har upptäckts i landet under de senaste två veckorna.
