Rastafari – sekt eller religion?
Etiopien står ju i centrum i rastafaris tro, men hur ser det ut i verkligheten? Har denna rörelse någon utbredning och något inflytande i dagens Etiopien? Och hur ska man se på rastafari – är det en sekt, en religion eller något annat?
/Kerstin Svensson
Bild: iStock
Etiopiens roll inom rastafari har varit viktig från 1930-talet då rastafari utvecklades. Den mest kända platsen där det finns ett större antal rastafarier är Shashamene, cirka 23 mil från Addis Abeba. Här gav på 1940-talet kejsaren Haile Sellassie I, som rastafarierna dyrkar som en gud, ett stort område till afroamerikaner från Västindien, varpå rastafarier började flytta till ”det förlovade landet”. Området konfiskerades på 1970-talet, vilket gjorde att immigrationen minskade.
Det är i Shashamene som det finns flest rastafarier, men deras exakta antal finns inte officiellt angivet. Troligen är det omkring 800 människor som lever tillsammans och praktiserar rastafari. Dessa ”hemvändare” är inte något som alla etiopier uppskattar. Det kan delvis förklaras med att de som flyttar dit inte har för avsikt att integreras eller lära sig språket, utan försöker att etablera det som de uppfattar vara religiösa samfund, där de kan praktisera sina läror mer avskilt. Många liknar deras närvaro i Etiopien med amishfolket i Förenta staterna. Rastafarier betraktar dessutom marijuana (ganja) som en helig ört, medan etiopier uppfattar det som en illegal och farlig drog. Det är inte möjligt att ha dubbelt medborgarskap, och de allra flesta immigrerade rastafarier i Etiopien behåller sina ursprungliga nationaliteter. Etiopien är fortfarande ytterst centralt i deras lära, men i praktiken har de inte något inflytande i landet.
Om rastafari är en sekt eller en religion är en definitionsfråga som är omöjlig att besvara kort. Begreppet sekt används ofta för grupper som representerar en ytterlighet inom en mer etablerad religion, till exempel som rastafarier och amish förhåller sig till kristendom. Rastafari beskrivs också ofta som en afrocentrisk läsning av Bibeln, och praktik och teologi beläggs med verser ur Bibeln. Sekter brukar även beskrivas som elitistiska och inåtvända, som rastafari i Etiopien kan sägas vara, eftersom de vill leva avskilt.
/Susanne Olsson, religionshistoriker, Stockholms universitet
