Därför glömmer vi våra första år
Dottern undrar varför hon inte minns sina första år, och jag har inte något bra svar. Spädbarnets hjärna är förstås outvecklad, men registrerar minnen gör den väl? Annars skulle ju barnet inte lära sig saker. Så varför försvinner våra tidiga minnen när vi blir äldre?
Johan
Anledningen till att barn lär sig extremt många nya saker men ändå inte minns sina allra första levnadsår är att det finns olika sorters minne, där en del är utvecklade redan vid födseln medan andra utvecklas senare.
Färdigheter såsom att känna igen förälderns röst, lära sig gå, och lära sig prata är vissa typer av minne, medan minnet för personligt upplevda händelser är en annan typ av minne. Detta minne kallas episodiskt minne, och kan bestå i att komma ihåg sådana saker som var man var, med vem, hur man kände sig, vad man såg, hörde, luktade, och vad man tänkte. Episodiskt minne är därför starkt kopplat till både självet och språket, som tar tid att utveckla, vilket anses vara en del av förklaringen till varför vi inte minns väldigt tidiga händelser.
Det tar även tid för den hjärnstruktur som är starkt kopplad till episodiskt minne, hippocampus, att mogna och utvecklas helt. Enligt en ny teori kan det också vara så att det väldiga nyskapande av hjärnceller och kopplingar mellan hjärnceller som sker tidigt i livet, särskilt i hippocampus, stör de minnen som lagts ner dittills, vilket gör att ett väldigt tidigt minne också kan glömmas i tidig ålder, även om barnet till en början kommer ihåg det. Man brukar säga att episodiskt minne utvecklas först runt cirka 3–5 års ålder, men det forskas fortfarande om huruvida det kan förekomma tidigare än så.
Hedvig Söderlund, docent i psykologi vid Uppsala universitet
