Ibland tror hjärnan att något redan har hänt

Svar: Uttrycket déjà vu är franska och betyder redan sett. Tillståndet syftar på en övergående, felaktig upplevelse av att man redan har sett platser, ting eller människor – trots att man varseblir dem för första gången. Fenomenet har studerats inom forskningen sedan 1800-talets slut, bland annat av psykiatrikern Henry Osborn, och även inspirerat till parapsykologiska och psykoanalytiska förklaringar. Det är dock först under de senaste decennierna som man börjat undersöka déjà vu som en fråga om relationen mellan hjärna och beteende.

Nutida forskning skiljer mellan sjukliga och icke-sjukliga tillstånd av déjà vu. Viss enighet råder om att déjà vu har med en tillfällig störning av minnet att göra – oavsett om man är sjuk eller frisk. För att vi ska förstå vår verklighet måste vi kunna skilja mellan det vi redan känner till och det som är nytt. Ett djupt liggande område i hjärnan, den parahippocampala vindlingen, ansvarar för dessa bedömningar av om något är bekant eller inte. Vid déjà vu uppstår en störning i kontakten mellan denna vindling och andra delar av hjärnan som är viktiga för minnet, till exempel pannloberna. Känslan av igenkänning kopplas då felaktigt ihop med den nya scenen och det sker en felidentifiering av tidpunkten, platsen eller personen som ingår i scenen.

Bland friska rapporteras déjà vu vara vanligt förekommande, spontant eller i samband med exempelvis sömnstörningar eller ångest. Déjà vu kan också förekomma i samband med sjukdomstillstånd som epilepsi, depression, depersonalisation (overklighetskänslor), schizofreni och organiska hjärnskador. Men det är inte helt enkelt att avgöra när det ska anses vara en sjukdomsyttring. Neurofysiologiskt har man sett förändringar i EEG-mönster (mätning av den elektriska aktiviteten i hjärnan) under déjà vu, hos såväl friska som personer med epilepsi.

 Sammanfattningsvis verkar det råda viss enighet om att déjà vu är ett reellt tillstånd i så måtto att det har sin förklaring i hur minnessystemet fungerar och hur hjärnan arbetar.

/Maria Lindau, med.dr, leg. psykolog, psykologiska institutionen, Stockholms universitet