Omdöme kräver mer än bara kunskap

I det här numret av F&F skriver biologen Thomas Alerstam om hur han gång på gång har tvingats överge mycket av det som han ”visste” om fåglarnas flyttningar. Han kallar det för fågelforskningens fem revolutioner. Vi som lever med vetenskap som yrke brukar säga att det är just det som är vetenskap: att med öppet redovisade metoder pröva gammal kunskap för att framställa ny och, för det mesta, bättre.

Därför blir jag ibland ganska förvånad när det bryter ut ilskna debatter om kunskapsrelativism. Borde vi inte tvärtom vara förtjusta över kunskapens osäkerhet, älska omtolkningar och de underbara revolutioner som Alerstam skildrar? Jag kan förstå den goda tanken: Vi måste respektera fakta och insistera på den vetenskapliga metoden. Men det som ger metoden dess styrka är att vi inser dess begränsningar. Finns det verkligen ett vetenskapligt sätt att fastställa hur många flyktingar Sverige orkar ta emot – när det ”är nog”?

Det växer sedan en tid fram en rörelse som pläderar för evidensbasering. Ju mer vetenskapsbaserade offentliga beslut är, desto bättre. Denna rörelse kommer knappast att bli stor – dess anspråk är alltför orealistiska. Men i tider då samhället präglas av djupa värdekonflikter kan det vara frestande att undvika att diskutera värden och i stället försöka placera avgörandet hos dem som ”vet”, i tron att det finns ett säkert svar.

Forskarsamhället självt, däremot, vet att det ibland inte vet tillräckligt – till exempel för att på ett säkert sätt göra genetiska modifieringar av foster. Tekniskt går det – men möjligheten väcker etiska frågor. Då kan ett moratorium vara intressant (se artikel på sidan 44). Det är klokt att inte hasta.

Kampen mot kunskapsrelativism och drömmen om evidensbasering försöker båda utöka vetenskapens räckvidd. En vacker tanke, men utan riktig hänsyn till de många sidor av tillvaron som saknar vetenskapliga svar eller där kunskap bara är en del av svaret.

Kunskap åldras. Annan kunskap var inte särskilt bra, fast den var vetenskaplig. Rasismens idéer är kardinalexemplet. Men ”revolutioner” sker på alla områden: kostrådgivningens, pedagogikens, ekonomins. Det kan vara nyttigt att erinra sig att idén om mänsklig påverkan på klimatet avfärdades som oseriös långt in på efterkrigstiden.

Är vi då utkastade i en kall, mörk värld där vi inte kan lita på något? Tvärtom. Massor av kunskap består. Men framför allt: Det gör också några av de värderingar som ligger till grund för våra samhällen – människans okränkbarhet, rättsstaten, toleransen inför andra. Där vi ser sådana värden kränkas, som i Islamiska statens besynnerliga kalifat, går gränsen för all tolerans. Hur kan denna monstruösa makt bekämpas? Bomber biter inte så bra på idéer (se forskarenkäten på sidan 28). Entydiga vetenskapliga svar finns inte.

Vi måste använda vårt omdöme. Grekerna skilde mellan olika typer av kunskap. Techne, att kunna göra. Episteme, att förstå, ofta teoretiskt. Och så fronesis, omdömets kunskap, som består i att väga samman det vi vet till något fungerande mänskligt. Då har man hjälp av konst, litteratur, mänsklig erfarenhet.

Vi har mer techne och mer episteme än någonsin tidigare i mänsklighetens historia. Men hur är det med fronesis? Omdöme vilar inte bara på teknik och vetenskap, utan också på värderingar.