Rost kan skydda mot rost
Vi har lärt oss att rost ska undvikas till varje pris. En rostig bro måste stängas av och lagas, ett rosthål i bilen ger en anmärkning på besiktningen. Men nu har en byggnad vid Kungliga tekniska högskolan i Stockholm fått en fasad som ska vara rostig. Hur går detta ihop? Varför är den rosten inte dålig?
/Lennart
Korrosion förknippas oftast med negativa konsekvenser, som att underredet hos en bil rostar eller att en vattenledning korroderar sönder. Men i många fall leder korrosion till förbättrat korrosionsmotstånd och förlängd livslängd. Om resultatet är positivt eller negativt beror på materialval och på den omgivande miljön.
Så kallat rosttrögt stål är en ståltyp vars positiva korrosionsegenskaper utnyttjas i arkitektur och utomhuskonstruktioner, till exempel skorstenar, broar och fasader – nu senast på Arkitekturskolans byggnad på KTH. Till skillnad från vanligt konstruktionsstål, som används i bilar och i byggindustrin, innehåller rosttrögt stål förutom järn även små tillsatser av till exempel koppar, nickel och krom. Dessa metaller bidrar till att de karaktäristiskt roströda korrosionsprodukterna som bildas på ytan med tiden bildar ett kompakt och stabilt inre skikt av järnoxidhydroxid. Denna oxid skyddar det underliggande stålet och ökar dess korrosionsmotstånd. I en stadsmiljö som Stockholm, med låga föroreningshalter och låga kloridnivåer, sker korrosion av det rosttröga stålet därför mycket långsammare än för vanligt stål. Fasaden på Arkitekturskolan kommer alltså att få en mycket lång livslängd.
Rosttrögt stål används även i många andra sammanhang, exempelvis fordonschassier, containrar, kraftledningsstolpar och processutrustning. De goda korrosionsegenskaperna är dock beroende av att kloridhalterna inte är för höga och att ytorna får möjlighet till regelbunden nedfuktning och uttorkning.
/Inger Odnevall Wallinder och Gunilla Herting, Yt- och korrosionsvetenskap, KTH
