32 tecken som kan förändra allt

Det var när paleoarkeologen Genevieve von Petzinger läste en kurs vid University of Victoria i Kanada om grottmålningar i Frankrike som hon upptäckte dem – punkter, streck och andra geometriska tecken i utkanten av de vackra djurmotiven. Precis som många av hennes forskarkollegor avfärdade hon dem först som förhistoriskt klotter, men när hon insåg att samma tecken dök upp i i princip varenda grotta de besökte, bestämde hon sig för att ta reda på bakgrunden. Det visade sig dock vara svårt eftersom ingen tidigare intresserat sig för dem.

Genevieve von Petzinger bestämde sig för att ta sig an utmaningen och 52 grottor senare var den häpnadsväckande upptäckten ett faktum. Hon upptäckte att samma 32 tecken förekom ofta under ett tidsspann på 30 000 år, från början av senpaleolitikum för 40 000 år sedan till slutet av senpaleolitikum för 10 000 år sedan.

– Om det handlade om slumpmässigt klotter skulle vi få se betydligt fler variationer, men i stället upprepas samma symboler i både tid och rum. Det tyder starkt på att människor vid denna tidpunkt redan hade utvecklat ett system för abstrakt kommunikation – möjligen ett av de äldsta i världen, säger hon.

Trots att det rör sig om ett tidsspann på mer än 30 000 år återkommer hela 65 procent av symbolerna under hela perioden. Allra vanligast är linjen, som förekommer i 70 procent av fallen. Därefter följer punkten, som upptäckts på 42 procent av platserna.

De äldsta sammanhängande skriftsystemen som har påträffats antas vara drygt 5000 år gamla och härstammar från Egypten och Sumer i dagens Irak. Genevieve von Petzinger är övertygad om att hennes upptäckt kommer att, om inte ändra det skrivna språkets historia, så åtminstone bidra till svaret på frågan om hur, var och när den grafiska kommunikationen utvecklades, som i slutänden ledde fram till de första skriftspråken.

– Till skillnad från det talade ordet kunde meddelanden nu bevaras utanför kroppen och över tid, vilket var ett stort steg framåt när det kom till kommunikation mellan människor.

En annan förhoppning är att upptäckten ska sprida nytt ljus över den moderna människans utveckling.

– En av de största utmaningarna inom paleoantropologin är att förstå hur och när vi blev vi. Det faktum att våra förfäder redan för 40 000 år sedan använde geometriska tecken kan berätta mycket om deras kognitiva och abstrakta förmåga, samt deras kapacitet för abstrakt tänkande. Om det inte vore för deras uppfinning, vem vet hur världen hade sett ut i dag?

Nu återstår det att ta reda på vad de olika tecknen betyder. Genevieve von Petzingers arbete har mynnat ut i både en databas och en nyligen publicerad bok, The First Signs: Unlocking the Mysteries of the World’s Oldest Symbols. I den tar hon upp olika förklaringar – bland annat tidtagning, räknesystem, stjärnkonstellationer, signaturer och geografiska skyltar. Hon är dock noga med att inte dra några direkta slutsatser, förutom att det måste ha varit viktigt med tanke på hur långt förfäderna gick för att lämna sitt avtryck. Hon minns speciellt ett besök i en grotta i Cudon i Spanien där hon, en halv kilometer in under jorden, plötsligt fick syn på en takmålning som verkade fortsätta i en evighet.

– Vi kravlade oss fram som militärer samtidigt som taket blev lägre och lägre. Till slut var det så lågt att min man inte längre kunde hitta fokus med sin kamera. Seriöst, vad gjorde våra förfäder där nere med bara en fackla?

Eftersom Sverige under stora delar av senpaleolitikum låg under ett kilometertjockt istäcke bör vi inte räkna med att hitta liknande tecken här uppe i norr. Det betyder dock inte att vi inte har konsten i blodet.

– Jag är inte säker på exakt när de började med hällristningar i Norden, men jag gissar på att det inte kan ha varit alltför långt senare, eftersom de ändå var ättlingar till konstnärerna i söder, säger Genevieve von Petzinger.