Byalag bidrog till folkmord
Under våren 1994 mördades omkring 800 000 personer, främst tutsier, i folkmordet i Rwanda. Ovanligt många civila deltog i folkmordet, vilket tidigare inte har fått någon rimlig förklaring.
Folkmordet i Rwanda utfördes främst av hutuer – både av milis och militär samt av civila. Ny forskning från Stockholms universitet ger en ledtråd till hur den massiva mobiliseringen av civila gick till. På 1970-talet infördes obligatoriska lokala arbetsmöten på lördagar i Rwanda, umuganda, där byarnas befolkning skulle träffas och prata om lokala projekt samt genomföra gemensamma arbetsinsatser, till exempel vägunderhåll. Troligen användes dessa möten för politiska syften inför folkmordet.
– Tidigare kvalitativa studier har visat att dessa möten kunde användas för politisk mobilisering, säger Miri Stryjan, nationalekonom vid Stockholms universitet. Men vi vet inte mycket om omfattningen.
Hon och hennes kolleger har försökt undersöka lördagsmötenas effekt genom att analysera lokal nederbördsstatistik för tiden före folkmordet. Om det var mycket regn på lördagen kan man anta att mötena ställdes in eller hade mycket få deltagare. De fann ett starkt statistiskt signifikant negativt samband mellan regn på lördagar åren innan folkmordet och antal åtalade hutuer per antal hutuer per by. Kort sagt – regniga lördagar ledde till att färre civila deltog i dödandet. Forskarna jämförde även med nederbörd på andra veckodagar för att kontroller effekten.
– Vår slutsats är att dessa möten troligen hade en funktion för att sprida propaganda eller mobilisera politiskt eller militärt, säger Miri Stryjan. Sådana lokala mötesplatser framhålls ofta som något positivt eftersom de skapar socialt kapital och bygger sammanhållning, men vår forskning visar att sådant även kan vara negativt, eller extremt negativt, som i detta fall.
