Rutherford och alfastrålningens gåta

Publicerad

1. Formulerade frågan

Ernest Rutherford föddes på Nya Zeeland 1871 och vigde sitt liv åt att studera radioaktivitet. 1908 genomförde han ett banbrytande experiment som avslöjade vad alfastrålning består av. Han visste sedan tidigare att förhållandet mellan massa och laddning var samma som hos helium. Men det krävdes något mer för att riktigt bli säker.


Bild: Prof. Peter Fowler / SPL

2. Byggde en strålfälla

Han använde ett väldigt tunt glasrör som innehöll ett alfastrålande ämne. Efter att ha kontrollerat att alfastrålningen trängde igenom glasväggen placerade han röret inuti en kraftigare flaska, som tömdes på luft.

3. Undersökte fångsten

Det yttre kärlet stoppade strålningen. Nu gällde det bara att vänta några dagar och låta alfastrålarna samlas i mellanrummet. Med hjälp av en elektrisk gnista fick han sedan den tunna gasen i mellanrummet att glöda. Genom att analysera glödljusets spektrum kunde han slå fast att gasen faktiskt bestod av helium – mönstret var identiskt.


Bild: Prof. Peter Fowler / SPL

4. Framträdde i Stockholm

Strax därefter reste Ernest Rutherford till Stockholm för att ta emot Nobelpriset i kemi. I sin Nobelföreläsning kunde han redovisa den färska upptäckten: alfapartiklar är helium. Hur heliumatomer kan komma ut ur en helt annan atom blev nästa stora mysterium.

5. Fortsatte att upptäcka

Numera är Ernest Rutherford kanske mest känd för att ha upptäckt en annan av pusselbitarna till materiens inre – att det mesta av atomens materia är samlad i en liten, tät knut i mitten: atomkärnan. Men det var först flera år senare.

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor