Galileo och fallet från det lutande tornet

1. Bara en myt?

Ett av vetenskapens mest återberättade experiment handlar om hur Galileo Galilei stod längst upp i det lutande tornet i Pisa och släppte ned metallstycken av olika storlek för att visa att de föll lika fort till marken. Det är mycket osäkert om han faktiskt gjorde det i verkligheten. Men det är en bra historia.

2. Luften förvirrar

Vår vardagsuppfattning av hur saker faller formas i en värld där luftmotståndet alltid är närvarande och bromsar fallande fjädrar och ballonger mer än stenar och stålkulor. Därför är det ganska häftigt att se experiment i vakuum, där fjädern och stenen faktiskt faller lika fort. Galileo Galilei var den här insikten på spåren, men han kunde inte göra försök i vakuum.

3. Saknas ögonvittnen

Berättelsen om tornet spreds av en av Galileos sista elever, Vincenzo Viviani, i en biografi som publicerades 1717. Experimentet ska ha gjorts mer än hundra år tidigare, innan Vincenzo Viviano ens var född, och det finns inga bevarade dokument från något ögonvittne som var där. Andra samtida matematiker och naturfilosofer skrev dock om liknande försök från 1580-talet och framåt. Så det var en fråga som låg i tiden.

4. Rullande klot

Något som Galileo Galilei däremot själv berättade om, i sin bok Samtal och matematiska bevis om två nya vetenskaper, var hur han rullade klot på lutande plan och ­bestämde det matematiska sambandet för hur fallande kroppar accelererar.

5. En stor sten kan bestå av två mindre stenar

I samma bok gjorde han också ett berömt tankeexperiment. Resonemanget gick ungefär så här: Anta att tunga kroppar faller snabbare än lätta. En liten sten blir tillsammans med en stor sten en ännu större sten, som då borde falla snabbare. Men om de faller var för sig, men ihopsatta så att den lilla stenen ligger underst, så skulle den mindre och långsammare stenen bromsa den större stenen. Båda fallen kan ju inte gälla. Därför måste en liten och en stor sten falla på samma sätt.