Hon söker efter rymdfossil
Forskning & Framsteg har träffat kosmologen Hiranya Peiris, som snart får tillgång till ett helt nytt sätt att leta efter ovanliga händelser på stjärnhimlen.
Bild: Serena Nobili / Oskar Klein Centre & Stockholms universitet
Studierna av världsalltets uppbyggnad och utveckling ska snart få draghjälp av instrumentet LSST (Large synoptic survey telescope). Kosmologen Hiranya Peiris är djupt inblandad i förberedelserna och sedan i höstas professor vid Stockholms universitet, samt direktör för Oskar Kleincentret för kosmopartikelfysik.
1 | Det pågår många stora projekt för att göra omfattande studier av universum just nu. Vad är speciellt med LSST?
– Det är ett teleskop med den största digitalkameran i världen. Från 2019 ska LSST ta bilder med hög upplösning av stjärnor och galaxer på den södra stjärnhimlen, varje natt i tio år. Resultatet ska bli en film av himlen. Vi kommer att kunna upptäcka saker som förändras, allt från asteroider nära jorden till avlägsna explosioner. För att hitta ovanliga händelser måste vi titta noga. Jag tycker om att jobba med stora mängder komplicerade data.
2 | Hur fungerar det i praktiken?
– Det traditionella har varit att samla ihop en armé av doktorander för att analysera data. Men i LSST kommer vi att observera tio miljoner objekt per natt. Att hitta det intressanta i allt detta kräver maskininlärning. Vi arbetar ihop med datavetare och statistiker. Då räcker det inte att ha expertkunskap inom bara ett område. Inom olika fält används olika ord för att tala om samma saker, så man behöver kunskap inom fler fält för att komma över kommunikationsbarriären. Oskar Kleincentret grundades för att lösa det här problemet mellan olika grenar av fysiken. Nu måste vi arbeta ännu mer interdisciplinärt.
3 | Vad är spännande inom ditt fält just nu?
– Jag arbetar i gränsområdet mellan teoretisk fysik, kosmologi och statistik. Kosmologiska data ger mycket högre känslighet för vissa egenskaper hos partiklar än traditionella experiment. Men informationen är uppblandad med astrofysikaliska effekter. För att trassla ut det använder vi bland annat stora simuleringar. Det är väldigt beräkningsintensivt och egentligen ett märkligt sätt att göra fysik. I laboratorieexperiment går det att justera inställningar och testa hur känsliga resultaten är. Det vi gör är mer likt detektivarbete, eller paleontologi. Vi undersöker fossila lämningar i universum.
