Varför har hundar så många kromosomer?

Detta är något som en del genetikforskare jobbar aktivt med för att förstå bättre. Vi vet att förändringar i antalet kromosomer oftast är ett resultat av delning (fission) eller sammansättning (fusion) av existerande kromosomer – antalet kan alltså både öka och minska.

Den mest troliga orsaken till att antalet kromosomer skiljer sig åt mellan djurarter är att förändringen skett stegvis och att varje delsteg är en kromosomförändring som är kompatibel med den kromosomuppsättning (karyotyp) som andra individer i populationen har. Troligen sker det oftast när populationen är liten, eftersom slumpens påverkan på vilka individer som bidrar mest till nästa generation då ökar.

En förändrad karyotyp är oftast delvis eller fullständigt inkompatibel med den normala karyotypen. Därför är det mycket ovanligt att fissioner och fusioner etableras i alla individer i en art, trots att själva mutationerna troligen sker ganska frekvent. Människa och schimpans har till exempel 23 respektive 24 kromosompar. Det är resultatet av en enda fusion i människans utvecklingslinje någon gång under de 5–6 miljoner år som passerat sedan våra två utvecklingslinjer separerades. Värt att nämna är också att hund (och närbesläktade arter) är något av ett undantag i sammanhanget. I just den utvecklingslinjen har det skett ett relativt stort antal fissioner.

/Niclas Backström, forskare i evolutionär genomik, Uppsala universitet