Armstarka kvinnor införde jordbruk

Förhistoriska skelettdelar från män avslöjar att de blev mer stillasittande när jordbruket började sprida sig i Europa. Hur det nya livet påverkade kvinnors kroppar har varit mer oklart.

Nu har brittiska forskare jämfört benrester från förhistoriska jordbrukarkvinnor med skelettet hos dagens kvinnor, som antingen är stillasittande, spelar fotboll, springer eller ror på elitnivå. De förhistoriska kvinnorna hade mest gemensamt med roddarna.

– Deras ben är snarlika, men de förhistoriska kvinnorna hade ännu starkare armar, säger Alison Macintosh, biologisk antropolog vid University of Cambridge.

Fysisk belastning och muskelkrafter stärker skelettet så att det klarar större påfrestningar. Under jordbrukets första årtusenden fick männen gradvis klenare skenben, vilket tyder på att de ägnade mer av sin tid åt att sitta still. Hos kvinnor syns ingen motsvarande trend.

Hos de förhistoriska kvinnorna är variationen mycket större än hos männen, vilket försvårar analyserna. Men genom att jämföra deras benrester med skelettet hos moderna elitidrottare kunde Alison Macintosh och hennes medarbetare dokumentera effekterna av en tidigare dold historia av kvinnligt arbete.

– Kvinnornas starka armar är antagligen främst en följd av att de malde spannmål till mjöl med en gnidkvarn, säger Alison Macintosh.

Gnidkvarnen består av en liten sten som gnids mot en stor. I kulturer där den fortfarande används ägnar kvinnor i snitt fem timmar per dag åt att mala.

Alison Macintosh tror att kvinnor även sådde, skördade och vände jorden med handkraft under jordbrukets första årtusenden. Hon har analyserat skenben och överarmsben hos moderna kvinnor, samt hos centraleuropeiska skelettdelar daterade till mellan cirka 5 300 f.Kr och 850 e.Kr. Resultaten är publicerade i tidskriften Science Advances.

RÄTTELSE:

En tidigare version av texten kallade benresterna ”fossil”. Det är fel. Benen är visserligen gamla men ännu inte fossiliserade.