Fysik på irrvägar

Skönhet har blivit en sorts urvalskriterium för bra teorier inom fysiken. Sökandet efter symmetrier och enkelhet har tidigare varit fruktbart och har bland annat lett till att man kunnat förutsäga och sedan hitta nya partiklar. Mycket teoretisk fysikforskning i dag försöker hitta fram på samma sätt, trots att det egentligen inte finns någon garanti för att världen i grunden måste vara vacker.

Fysikern Sabine Hossenfelder anser att den här jakten på skönhet leder fysiken på villospår. Det leder till att ansträngningar och resurser läggs på arbete som kanske är rena återvändsgränder, men som blir orimligt populära på grund av en ogrundad känsla av att det representerar något vackert. Och kriterierna för skönhet inom vetenskapen har ändrats förr, och kan ändras igen.

Inom partikelfysiken och angränsande områden tar det lång tid att bygga upp experiment, som ofta är mycket stora och kostsamma. Det tar tid att få resultat. Sabine Hossenfelder menar att teoretiker i brist på data fortsätter att arbeta i samma banor i stället för att tänka nytt. 

Sabine Hossenfelder skriver passionerat och fartfyllt om hur teoretisk fysik fungerar, och hur det är att arbeta i forskarvärlden. Boken har en underhållande stil och kräver inga djupa förkunskaper hos läsaren, men den kräver ett intresse för att förstå hur fysiker tänker.