”Det räcker med ett bad i veckan”
Karolina Wiell, forskare i ekonomisk historia vid Uppsala universitet, har i sin doktorsavhandling undersökt hur svenskarna lärde sig att bada.
Bild: Historisk bildbyrå
1 | Vad har du forskat om?
– Under perioden 1920–1949 byggdes minst 10 000 badstugor i Sverige. Jag har försökt ta reda på mer om detta. En badstuga är ett litet hus med bastu, omklädningsrum och någon form av tvättrum eller dusch.
2 | Hur finansierades byggandet?
– Badstugorna finansierades främst av byarna själva men även genom bidrag och lån från Föreningen för folkbad, Kungliga Pensionsstyrelsen, Nationalföreningen mot Tuberkulos, Röda korset samt husmodersföreningar.
3 | Varför byggdes de?
– Jag har spårat detta projekt bakåt i tiden till omkring 1880-talet, då läkare allt mer bekymrade sig för hygienfrågor i vid bemärkelse. De såg en möjlighet att lyfta badfrågan och blev allt mer övertygade om att svenskarna behövde bada bastu oftare. Så de drev på denna fråga.
4 | Var folk så smutsiga innan?
– Ja, de var nog det. Det finns inte så många källor men mycket tyder på att det var svårt att tvätta sig. Så detta skedde inte så ofta. Varmbad skedde i regel en gång om året. Sedan kanske man vaskade av sig lite eller torkade sig med en tvättlapp eller så. Men det var nog rätt så smutsigt, eftersom de flesta inte hade vatten och avlopp in sin bostad långt in på 1900-talet.
5 | Hur skedde den stora förändringen?
– Tack vare läkarkårens budskap om att bada mer, lika väl som deras tro på att alla, oavsett ekonomi och bakgrund, var värda att må bra. Bad en gång i veckan rekommenderades, och offentliga badstugor var en ekonomisk lösning som gjorde det möjligt för alla att tvätta sig rena.
