Gediget och känslosamt om Alfred Nobel

1 | Du har gjort grundlig research i arkiv i fem länder och läst Nobels ”oceaner av brev”. Har det varit mycket jobb i arkiven?

– Ja, och det har varit spännande. Jag trodde inte att jag kunde komma ett 150 år gammalt skeende så nära som jag faktiskt gjorde. Jag har arbetat på boken i tre och ett halvt år.

2 | Det finns tillfällen i boken där ”forskarlyckan” lyser igenom, som då du hittar ett brev till Nobel från Napoleon III:s hov från 1865, som ingen tidigare citerat, och som visar att han besökte kejsarpalatset den sommaren och presenterade sin sprängolja.

– Mitt angreppssätt är den grävande journalistens och det är en roll som ligger nära forskarens. Man är noga med källor och gräver i arkiv. Jag har suttit dag ut och dag in och fotograferat av dokument. Det är lite monotont, men när slumpen spelar en i händerna och man förstår att man hittat ett guldkorn som kommer att göra boken bättre, är det värt allt arbete.

3 | Hur ser du på skillnaden mellan en grävande journalist och en forskare?

– I sättet att skriva om fynden. Jag är författare och mitt primära mål är att skapa en levande och intressant berättelse, i det här fallet med nytt sakdjup. För att nå dit behöver man orka gräva fram byggstenarna och då måste man ta på sig forskarkappan. När jag sedan skriver är det ingen avhandling, utan litterär journalistik. Men jag har tagit med en rejäl notapparat. Det här är första berättelsen om Nobels liv med noggranna källhänvisningar.

4 | Varför har det dröjt så länge innan det kom en stor biografi om Alfred Nobel, baserad på originaldokument, tror du?

– Det är rätt skandalöst att det inte kommit något tidigare. Jag tror det finns två bärande förklaringar. Under de första 50 åren efter Nobels död censurerade Nobelstiftelsen bort sådant som kunde väcka anstöt, hans älskarinna i 18 år exempelvis. Man ströp så att säga bilden av människan Alfred Nobel. När arkivet fördes över till Riksarkivet under 1970-talet blev materialet mer tillgängligt. Då var det nog volymen som avskräckte. Nobel bodde i fem länder – ingen mäktade med den researchen före digitaliseringen. För mig har de digitala arkiven varit helt avgörande.

5 | I din titel kallas han ”den gåtfulle”, vilket delvis har med tidigare censur att göra, delvis med hans egen dikt ”Gåtan” som han skrev 1851. Av alla saker du har hittat i arkiven, vad har överraskat dig mest?

– Han har ju framställts som en sur, tråkig gubbe, lika stel som bysten på Nobelprisutdelningen. Men skrapar man på ytan hittar man en väldigt emotionell person som drömmer om att antingen bli författare eller syssla med kemi och fysik. Under hela livet läser han oerhört mycket böcker och han fortsätter alltid att skriva, om än i hemlighet. Han har studerat lite kemi och drömmer om att forska, men är ingen vetenskapsman. Sprängämnen glider han mest in på för att hjälpa sin fader och rädda familjens ekonomi. Flera gånger skriver han att han inte vill fortsätta med sina affärer och de ”fördömda sprängämnena”. Han vill forska. Som jag ser det är det bland annat den spänningen inom honom som leder fram till de priser han instiftar.