Grönt ljus för pilgrimsfärd

Att vallfärda till Mecka är en plikt för såväl sunni- som shiamuslimer. Med undantag för korta perioder har shiamuslimer kunnat vallfärda till Mecka och genomföra de ritualer som är knutna till denna pilgrimsfärd, Hajj. Saudiarabien har upprättat kvoter för varje muslimskt land som får skicka ett visst antal pilgrimer varje år. Det görs ingen skillnad mellan sunni- eller shiamuslimska länder.

Det har funnits korta perioder under islams 1400-åriga historia då shiamuslimer inte varit välkomna i Mecka. En sådan period var tiden då wahhabiterna skapade en sorts statsbildning i det inre Arabien och kallade den för den monoteistiska staten, dawlat al-tawhid. Detta styre varade mellan 1744 och 1818, innan det besegrades av osmanerna. Wahhabiterna var kända för sitt konfrontativa, sekteristiska och intoleranta bemötande av andra riktningar inom islam och utsatte shiamuslimska pilgrimer och även sunnimuslimska pilgrimer som inte följde deras tolkningar för svåra förföljelser. Wahhabismen har varit den officiella riktningen inom sunniislam i Saudiarabien sedan landet grundandes på 1930-talet. Den har behållit sin starkt sekteristiska och anti-shiitiska karaktär, och officiellt stämplas shiamuslimer som avfällingar, rafidi, (förnekare). Av pragmatiska och diplomatiska skäl utestänger dock inte Saudiarabien shiamuslimska pilgrimer från Mecka.

Ritualerna under pilgrimsfärden till Mecka utförs enligt respektive lagskolas tolkningar och man lägger sig inte i varandras tolkningar. Det finns fyra sunnimuslimska lagskolor och en shiamuslimsk sådan. Det finns även ritualer som genomförs gemensamt. Dit hör exempelvis en särskild form av tvagning, att klä sig på ett visst sätt (oftast en enkel svepning), att vandra ett antal varv runt helgedomen Kaba, att offra ett djur, att kasta sten mot ett monument som symboliserar satan samt att be vissa böner.

/Mohammad Fazlhashemi, professor i islamsk teologi och filosofi, Uppsala universitet