En bok för alla som vill skriva begripligt

Under en termin var Magnus Linton husförfattare vid institutionen för idé- och lärdomshistoria vid Uppsala universitet. Hans uppdrag var att hjälpa forskare att skriva friare. Nu har han samlat sina råd och analyser i boken Text & stil. Om konsten att berätta med vetenskap (Natur & Kultur)

1 | Vem riktar sig boken till?

– Akademiker som vill ta sig utanför universitetsvärlden och skriva bredare på exempelvis tidningarnas kultursidor, i samhällsmagasin eller ge ut böcker som är lätta att ta till sig. Men även forskare som vill fortsätta inom akademins strikta ramar bör kunna få ut något av boken. Dessutom tror jag att journalister, utredare, lärare, rapportförfattare och alla som arbetar med facktext har nytta av den.

2 | Hur viktigt är det för akademiker att skriva till en tänkt läsare?

– Alla fungerande texter måste ställas mot ett annat intellekt för att få liv. Text är kommunikation. En del forskare skriver för mycket med likasinnade eller sig själva som måltavla. Alla som skriver måste förstås i ett första läge reda ut sitt resultat eller material för sig själv, men ska texten hitta en större publik måste man i ett andra steg projicera en läsare som – i intellektuell mening – befinner sig långt från en själv. Samtidigt är det dubbelt: det får inte överarbetas så att skrivandet blir ett ängsligt publikfrieri eller försök att tillfredsställa ”alla”.

3 | Du skriver att en levande text utmärks av några saker som bäst samlas i termen rörelse. Vad ingår där enligt dig?

– Text får inte stå stilla. En levande berättelse tar i ganska högt tempo med läsaren på en förflyttning i både höjd och bredd. Lagom varvade sekvenser av flygande fågelperspektiv, konkreta detaljskildringar, ren analys, belysande anekdoter, etc. Tid och rum måste helt enkelt presenteras och rätt ofta och löpande bytas ut.

4 | Alla som har skrivit en längre text vet att det kan vara svårt att börja formulera text. Ett kapitel i din bok heter ”Börja rätt”: Hur ska man egentligen göra?

– En bra början måste signalera lust, kompetens och trygghet. Läsaren ska snabbt känna att författaren vill berätta och har en unik kunskap om det som ska berättas, och när det framgår blir den som läser trygg. Jämför med en stadsvandring. Om jag märker att guiden varken hittar bra eller kan så mycket och inte heller är så engagerad – då avviker man och upptäcker staden på egen hand.