Om snor, svett och tårar

Säg ordet “kroppsvätskor” och det är lätt att få kväljningar. Ändå är de så viktiga för oss. Dessutom har de alla en mycket intressant kemi. Ulf Ellervik berättar roliga anekdoter och vetenskapliga rön kring snor, svett och annat obehagligt i sin nya bok, Äckligt.

1 | Hur kom du på att du skulle skriva just den här boken?

– Jag samlar hela tiden på mig kul material, och insåg att jag hade en hög med lite äckliga saker. Jag googlade och insåg att det inte verkar finnas någon sådan här bok, på något språk. Kiss och bajs finns det rätt gott om, men övriga kroppsvätskor – nej. Men det var inte helt självklart att övertyga mitt förlag om att detta skulle bli en bra bok!

2 | Tror du att titeln och ämnet stöter bort eller attraherar läsare?

– Den här boken delar troligen in mänskligheten i två läger, men det är nog ändå tillräckligt många som tycker att det är lite spännande. Bortsett från att det alltid är kul att lära sig något nytt, så tycker jag att det är fascinerande hur lite vi förstår om oss själva. För det är ju besvärligt. Vi vill ju inte ha snor och slem och sådant, det är alltid pinsamt. Men ingen av de här kroppsvätskorna kan vi vara utan.

3 | Du inleder varje kapitel med ett citat ur Jacob Berzelius Lärbok i kemien från 1800-talet. Hur hittade du hans arbete om kroppsvätskorna?

– Jag tycker att det är ganska trevligt att ha en röd tråd genom boken som knyter an till ett större historiskt perspektiv. Jag hade sådan tokig tur att jag hittade originalutgåvan för bara några hundralappar på en bokloppis. Det sista bandet är väldigt mycket humanfysiologi. Därför blev det Berzelius. Han är ju ändå en av de kanske viktigaste svenska vetenskapsmännen genom tiderna. Visst, han gjorde en enorm insats som kemist, men jag tycker att det är nästan är ännu viktigare att han i princip skapade den vetenskapliga litteraturen och startade den moderna vetenskapen. Han var sekreterare för Kungliga Vetenskapsakademien, och i princip alla kemister i Europa skrev till honom när de gjort en upptäckt. På så sätt förde han protokoll över vad folk gjorde. Han publicerade en gång per år vad som hade hänt under det föregående året, och då blev alla uppdaterade.

4 | Var det svårt att hitta källor och forskning om ämnet?

– Svårt var det inte. Det är lite tunnare än inom mycket annat, men man hittar ju om man börjar gräva. Det är väldigt kul när man springer på de här vetenskapliga artiklarna som är jättemärkliga. När någon ska undersöka någonting med kroppen, öronvax eller vad det kan vara, och det är socialt jobbigt. Ändå blir det den här torra vetenskapliga artikeln som berättar precis i detalj hur undersökandet gått till. Vi forskare, vi kan fullständigt kliva ur en social roll och bara vara forskare. Men när man kommer till de här artiklarna sitter man ändå och fnissar lite. Hur kan de vara så seriösa?

5 | Vad vill du att läsaren ska få med sig?

– Jag vill väcka en fascination för kroppen. Och så ska det vara underhållande. Om människor börjar prata, säga ”Vet du vad!”, då pratar vi ju om kemi. Det vill jag.