Gifta på nätet – när algoritmer hittar kärleken

Det ringer i mobilen. Efter en artighetsfras meddelar kvinnan i luren: ”Jag har strålande nyheter. En person är intresserad av dig. Jag har pratat med honom i flera veckor om dig och om dina intressen och han vill gärna träffa dig.”

Svarar du ja hjälper hon till med att föreslå var ni ska ses och vad ni ska prata om. Efteråt ringer hon upp er båda för att höra hur det gick.

Men kvinnan är ingen hjälpsam vän eller släkting, utan en artificiell äktenskapsmäklare skapad av ett nystartat nätdejting-företag. Att använda artificiell intelligens, AI, för att matcha ihop par är den senaste trenden inom internetdejting. Tanken är att skapa en större träffsäkerhet genom att analysera allt från personlighet och värderingar till hur länge en person tittar på en bild av en föreslagen partner.

Internet är i dag det vanligaste sättet att träffa sin partner, visar siffror från amerikanska Stanford University. Nästan 40 procent av heterosexuella par möttes online 2017 i USA. För homosexuella var siffran 65 procent, visar en studie som publicerades i tidskriften PNAS förra året (2019).

Motsvarande siffror saknas för Sverige men kurvorna över användningen av dejtingsajter pekar uppåt. Enligt undersökningen Svenskarna och internet 2017 hade en av fem svenskar använt en dejtingtjänst. Bland 16–25 åringarna låg siffran på drygt 40 procent. Andra undersökningar ger liknande resultat.

Sociologen Marie Bergström, vid det franska demografi-institutet INED i Paris, har forskat om internetdejting i drygt tio år. Hon konstaterar att det inte längre är tabu att söka en partner på nätet. Det blir också allt vanligare, inte bara bland de yngre.

– För separerade som söker sin andra eller kanske tredje partner blir det ett allt viktigare verktyg. Om man går upp i åldrarna är det sociala livet annorlunda med färre möjligheter att träffa nya människor.

Sedan de första webbaserade dejtingtjänsterna dök upp i mitten av 1990-talet har branschen vuxit till en mångmiljardindustri. Numera finns det dejtingappar för de flesta: för en viss religion, katt- eller hundälskare, bönder och akademiker. Under hösten lanserade även världens största sociala nätverk Facebook sin egen dejtingtjänst, Facebook Dating. När detta skrivs är den dock inte tillgänglig i Sverige.

Eftersom internetdejting är ett relativt nytt fenomen finns det ännu inte särskilt mycket forskning på området. En studie från Harvards och Chicagos universitet kom fram till att gifta par som träffats online hade en något lägre skilsmässofrekvens och var lite mer tillfreds än de som träffats på mer traditionella sätt. Skillnaderna var dock inte särskilt stora.

Det finns andra studier som pekar mot att när man väl blivit ett par så spelar det ingen avgörande roll om man har träffats on- eller offline. Vi väljer partner med ungefär samma ålder, bakgrund och status.

Men Marie Bergström har i sin forskning upptäckt en stor skillnad. Det går snabbare från första träffen till sex för dem som träffas online.

– Jag tror att det beror på att partnern är frånkopplad ens övriga sociala liv och att man därför inte behöver tänka så mycket jämfört med om det till exempel skulle vara en kollega på jobbet, säger hon.

Om det tidigare varit föräldrar eller vänner som har hjälpt till att hitta den rätta så använder dejtingsajterna olika frågeformulär. Med hjälp av svaren matchas användarna sedan mot varandra. Beroende på tjänst kan det vara allt från hundratals frågor om personlighet och intressen till ett foto och en kort beskrivning, som på den populära dejtingappen Tinder.

Företagen skryter gärna om sina matchningsalgoritmer, men i själva verket har de en väldigt liten betydelse, enligt Marie Bergström.

– Inte ens de företagsledare för dejtingföretag som jag har intervjuat tror att det går att para ihop människor med hjälp av detaljerade kriterier. Par som har ungefär samma sociala bakgrund dras till varandra, oavsett om det finns algoritmer i bakgrunden eller inte.

Den amerikanska antropologen Helen Fisher håller med. Hon är vetenskaplig rådgivare till det största företaget i branschen, Match Group, som äger ett 40-tal dejtingtjänster inklusive Tinder. Hon säger att de inte borde kallas dejtingtjänster, utan introduktionstjänster.

– De kan introducera dig till ett antal personer som du kan vara intresserad av, men den enda sanna algoritmen är din egen hjärna.

En fördel med att söka kärlek på nätet är det stora utbudet. Dejtingföretagen kan koppla ihop dig med människor du aldrig skulle ha träffat annars. För den som bor på en liten ort eller har speciella krav på sin partner är det en extra stor fördel. Hbtq-personer är till exempel en grupp som var tidiga med att använda online-möjligheterna.

En annan fördel är att det går att lära känna varandra lite närmare innan man träffas rent fysiskt. För en del personer kan det också vara lättare att beskriva sig själv genom en chatt eller mejlkonversation.

Men det finns också nackdelar. En profil kan till exempel bygga på falska uppgifter och gamla foton. Det går att bli lurad eller till och med utsatt för brott av förövare som utnyttjar dejtingtjänsterna för att få kontakt med sina offer.

Det enorma utbudet kan också bli ett problem. Till slut kan det bli omöjligt att välja när något bättre kanske väntar bara ett svep bort med fingrarna. Att sitta framför datorn eller med mobilen kan också verka avskärmande.

Helen Fisher varnar för att dejta för många.

– Det är valfrihetens paradox. Hjärnan blir överlastad. När vi var samlare och jägare hade vi inte möjlighet att välja mellan 100 personer på en dejtingsajt.

Hennes råd är att aldrig träffa mer än nio personer.

– Vi kan inte ta till oss fler alternativ. Stäng av dejtingtjänsten och välj en person som du lär känna lite bättre i stället för att fortsätta att leta.

En annan vanlig kritik är att appar som Tinder främst är en mötesplats för personer som söker engångsligg och tillfälliga relationer. En norsk forskningsrapport från 2018 visar att de som använder Tinder är mer öppna för kortvariga relationer än de som inte använder appen.

– De är helt klart mer korttidssexuellt orienterade, säger Leif Edward Ottesen Kennair, professor i psykologi vid Norges tekniske naturvitenskapelige universitet i Trondheim.

Däremot leder inte användningen av Tinder i sig till fler sexpartner, visar en uppföljande studie publicerad i Evolutionary Psychological Science 2019.

– Det var en överraskande upptäckt. Ryktet om att Tinder ger massor av sex stämmer inte, säger Leif Edward Ottesen Kennair.

Tinder bygger på att användarna tittar på bilder och sveper dem till höger för att signalera att de är intresserade och till vänster om de inte är intresserade. Om båda sveper till höger blir det en matchning. Studien visade att det krävdes i snitt 57 sådana matchningar för varje fysisk dejt.

– På så vis är det kanske inte det mest effektiva sättet att träffa någon, säger Leif Edward Ottesen Kennair.

Alla som ”tindrar” är heller inte i första hand intresserade av en relation. Appen används också som ett tidsfördriv och för att spana in ”dejting-marknaden”, visade studien. Bland kvinnor var det också ett sätt att söka bekräftelse.

Dejtingsajterna är här för att stanna. Och idéerna om hur man kan förbättra chanserna att träffa den rätta är många. Förutom AI satsar många av företagen på video. Några satsar på att ta hjälp av dna-tester. Nästa steg blir kanske att provsemestra i virtual reality. Samtidigt ger sig de digitala dejtingföretagen ut i den riktiga världen och erbjuder allt från singelträffar och konserter till tredagarsläger. Det fysiska mötet är det som i slutänden avgör om det uppstår tycke eller inte. Ingen algoritm i världen kan fånga hur en person påverkas av doften, utstrålningen och rörelsemönstret hos en annan person. Eller med Helen Fishers ord:

– När det kommer till kärlek är vi som alla andra däggdjur och knyter an till andra levande varelser, inte till en dator.