Bluetooth osäkert vid smittspårning

Flera länder har infört, eller är på väg att införa, olika typer av mobilappar för att spåra vem som varit i kontakt med en person smittad av covid-19. De flesta av dessa appar använder radiotekniken bluetooth för att känna av om två personer befunnit sig nära varandra. Bluetooth finns inbyggt i de flesta mobiler och används för att till exempel koppla in trådlösa hörlurar, men att använda tekniken för kontaktspårning är problematiskt.

– Bluetooth är utvecklat för att vara en punkt-till-punkt-länk och avståndsmätning är inte en del av konstruktionen, säger Sven Mattisson, senior expert på Ericsson och en av uppfinnarna till bluetooth och även adjungerad professor i elektronik vid Lunds tekniska högskola

Signalstyrkan dämpas av kläder och väskor

För att mäta avståndet mellan två personer använder apparna signalstyrkan. Ju högre signal, desto närmare tros personerna ha befunnit sig. Men hur stark signalen är beror helt på vilken väg den har tagit genom luften. Den dämpas till exempel av kroppen, kläder och väskor. En signal som färdas tio meter utan något i vägen kan vara lika stark som på en meters avstånd om mobilerna placerats i fickan eller i handväskan.

– Att bara titta på signalstyrkan ger ett väldigt osäkert mått. Det kan ge både falska positiva och falska negativa svar, säger Sven Mattisson.

App-utvecklarna måste därför ta till andra knep för att få ett mer tillförlitligt mått, till exempel genom att göra många mätningar eller mäta tiden som det tar för signalen att gå mellan två enheter.

– Men det kräver noggrann mätning av tid och det finns inte med i standarden, säger Sven Mattisson.

Ett annat problem är att det tar tid för två bluetooth-enheter att hitta varandra vilket gör att apparna missar kortvariga kontakter.

Avsevärd variation i signalstyrkan

Singapore är ett exempel på ett land som använder en smittspårningsapp med bluetooth. I en ännu opublicerad studie har forskare vid Trinity College i Dublin testat den i fyra vardagliga situationer. Slutsatsen är att signalstyrkan varierar avsevärt beroende på hur mobilerna är placerade. Styrkan blev till exempel högre om två personer går bredvid varandra än om en person går bakom den andra.

I ett mötesrum blev skillnaden stor om mobilerna låg på bordet jämfört med i byxfickorna. I vissa inomhusmiljöer, till exempel i en tågkupé, försvårades mätningen av att signalen studsade mot metallytor.

Signalen gick även igenom vissa väggar. Det innebär att appen kan rapporterar att två personer befinner sig nära varandra trots att de är i olika rum och det därmed inte finns någon smittrisk.