Sol och vind kan lagras i saltvattensbatteri

När el från väderberoende kraftkällor ökar, ökar även vårt behov av att kunna lagra el. Lagringen kan vara långvarig, exempelvis i batterier, eller mycket kortvarig, exempelvis i ett svänghjul för att överbrygga byten mellan två olika kraftförsörjningar.

Saltvattensbatterier är en tämligen ny lösning för energilagring och vi kan kanske vänta oss att uppmärksamheten kring dem kommer att öka framöver. De består i likhet med andra batterier av katod- och anod-material som kopplas samman av en elektrolyt. Skillnaden ligger i vilka ämnen som används. Konventionella batterier innehåller ofta metaller som kadmium, litium och kobolt, vars framställning förknippas med miljöförstöring och/eller dåliga sociala villkor. I ett saltvattensbatteri kan materialen i stället vara exempelvis koltitanfosfat (anod), manganoxid (katod) samt en elektrolyt bestående av natriumsulfat löst i vatten. De ingående metallerna – titan, mangan, natrium – anses mycket mindre problematiska. Saltvattensbatterier bör också kunna bli relativt billiga.

Nackdelen med dem är att de kräver mycket utrymme. De är knappast en lösning för mobilt bruk. Men i stationära sammanhang där volym och vikt saknar betydelse skulle saltvattensbatterier utan vidare kunna ersätta litiumbatterier i fråga om effektivitet, effektuttag, livslängd och åldringsegenskaper. De lämpar sig med andra ord som lagringsmedier för sol- och vindkraft så länge avsikten inte är att flytta runt batterierna.

En fiffig tillämpning av saltvattensbatterier kan ses vid Tiundaskolan i Uppsala, där de lagrar lokalproducerad solkraft för att kapa tillfälliga, kostsamma, toppar i skolans användning av el från elnätet.

/Jonas Fransson, professor i fysik, Uppsala universitet