Hur kan ved förädlas av att delvis förbrännas?

Svar av Magnus Andersson, antikvarie, Skogsmuseet i Lycksele

Som du förstått är det inte meningen att veden ska brinna upp. Tekniken i milan bygger på upphettning av träet utan syretillförsel så att det torrdestilleras, så kallad pyrolys. Flyktiga ämnen, bland annat vattenånga och kolväten, avleds. Den kvarvarande produkten är det energirika kolet, vilket sedan kan användas exempelvis till grillning. Värmen alstras genom att tillåta förbränning av delar av innehållet – det är således inte all ved som omvandlas till träkol i en kolmila. Syretillförseln regleras via luftintag i milans botten, så kallade fotrymningar, samt rökhål, vilka flyttas i takt med att innehållet i milan omvandlas till kol.

Träkol har använts i Sverige åtminstone sedan 400 e.Kr., antagligen tidigare. Storskalig milkolning förekom fram till 1950-talet. Det var ett mycket tidskrävande arbete. Från tändning till utrivning gick mellan 2 och 4 veckor. Till detta kom huggning, stapling samt omhändertagande av produkten. Milan krävde dessutom tillsyn eftersom okontrollerad lufttillförsel kunde orsaka att den antingen brann upp eller slocknade. Ett normalt utfall var cirka 55 kubikmeter kol per 100 kubikmeter ved.

I dag sker kolning huvudsakligen i stora ugnar, vilket är betydligt effektivare. Även denna teknik är gammal och användes parallellt med milor. Ugnen var dock inte lika flexibel och krävde dessutom investeringar, något som var svårt bland äldre tiders små skogsägare.