Kluriga avstånd i Karlavagnen

Jag skulle önska att fotografier av galaxer och stjärnor oftare upplyste om motivets längdutbredning. När jag tittar på Karlavagnens projektion i ett plan i himlavalvet vore det givande att veta avståndet mellan två stjärnor i det betraktade planet: ”Jaha, där ser jag längden av ett eller flera ljusår! Skönt!”

Jag inbillar mig att beräkningen är relativt enkel om observationsvinkel och avstånd från jorden är kända.

 /Michael Nilsson

Publicerad
Karlavagnen må se tvådimensionell ut, men två av stjärnorna befinner sig många ljusår längre bort än de andra fem.
Bild: Getty images

Svar av Anna Davour, fysik- och astronomiredaktör, Forskning & Framsteg

Att ange storleksskalan på astronomiska bilder är ingen dum idé, men kanske inte alltid så lätt som det verkar. Det beror på att rymden är tredimensionell, och stjärnorna befinner sig på olika avstånd.

När det gäller just Karlavagnen finns det ännu en svårighet, nämligen att den på sätt och vis är flera olika objekt. Till skillnad från en galax, som är ett objekt som hålls ihop av gravitationen, består en stjärnbild av stjärnor som bara råkar synas på ungefär samma del av himlen. Av de sju ljusa stjärnorna i Karlavagnen är det fem som befinner sig omkring 80 ljusår bort. De rör sig tillsammans över stjärnhimlen, om än nästan omärkligt långsamt. De två övriga är betydligt längre bort (cirka 101 respektive 124 ljusår) och rör sig på andra sätt.

En stjärnhop som Plejaderna är enklare att tänka på i termer av storlek och avstånd, eftersom den är åtminstone löst sammanhållen av gravitationen. Plejaderna befinner sig cirka 444 ljusår bort, och den inre delen, med de ljusa stjärnor vi ser med blotta ögat, är åtta ljusår i diameter.

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Stjärnskådare brukar för övrigt ofta hoppa över att tänka tredimensionellt. I stället ser de på himlen som ett valv och mäter avstånd mellan stjärnor som vinklar. Månen upptar ungefär en halv grad. För att uppskatta vinkelavstånden på himlen används ofta handen, utsträckt på rak arm. Pekfingertoppen täcker då ungefär en grad, handflatan cirka tio grader. Du kan jämföra med Plejaderna som upptar ungefär 110 bågminuter (nästan två grader, eftersom en bågminut är 1/60 av en grad).

Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor