Samvetets röst finns i kroppen

Det är svårt att inte gilla Patricia Churchland. För att vara filosof är hon ovanligt väl insatt i vad forskare inom neurovetenskap och många andra områden sysslar med. I böcker som Min hjärna och jag argumenterar hon för att den svåra och till synes eviga frågan om medvetandets natur kan ligga betydligt närmare en vetenskaplig lösning än vad de flesta filosofer föreställer sig. I sin nya bok Samvete närmar hon sig människans moral med samma grundinställning.

Den tyske 1700-talsfilosofen Immanuel Kant ansåg att du har formulerat en korrekt moralisk regel om den rationellt kan accepteras av alla – inklusive dig själv. Patricia Churchland behöver bara några få sidor för att skapa allvarligt tvivel kring Kants försök att bygga en moral på den rena logiken. Hennes försök utgår i stället från evolutionen och från människan som social varelse.

Det är lärorik och underhållande läsning. Författaren kommer långt genom att resonera om schimpanser, sorkar, människor och många andra arter. Någon slutgiltig och heltäckande teori om samvetet lyckas hon visserligen inte presentera. Det har å andra sidan inte hennes mindre naturvetenskapligt kunniga filosofkollegor heller klarat av, trots sekler av grubblerier.