Ny skalbagge hittad i dinosauriebajs

Forskare från bland annat Uppsala universitet har lyckats titta in i en 230 miljoner år gammal koprolit, det vill säga fossilt bajs, och hittat en ny sorts skalbagge inuti det. Koproliten i fråga hittades i ett stenbrott nära byn Krasiejów, i nuvarande Polen. 

För att se in i koproliten använde forskarna synkrotrontomografi, som kan liknas vid en avancerad skiktröntgen och genererar högupplösta, tredimensionella bilder. Röntgenmaskinen som forskarna använde tar upp en hel byggnad och ligger i Grenoble, Frankrike.

Koproliten innehöll många mycket välbevarade individuella skalbaggar, endast några millimeter stora, som framförallt visades tillhöra en och samma hittills oupptäckta art, Triamyxa coprolithica. Ingen har tidigare upptäckt en ny insektsart med hjälp av koproliter.

– Om insekterna klarar av matspjälkningen hos djuret som en gång lade korven, så har de en stor chans att bevaras i 3D, om nu bajset mot all förmodan skulle bevaras som fossil. Det är fördelen jämfört vanliga bergarter där insektsfossil ofta är väldigt tillplattade, säger Martin Qvarnström, doktor i paleontologi vid Uppsala universitet, och en av studiens författare. 

Detaljnivån var jämförbar med många av insektsfynden som har gjorts i bärnsten. Problemet är att de fynden är relativt unga – ”bara” 140 till 150 miljoner år gamla eller yngre än så. Välbevarade fynd i koproliter öppnar för att studera insekter från äldre perioder varifrån bärnsten inte är lika vanlig.

Triamyxa coprolithica är besläktad med arter som sorteras in under kategorin svampätarbaggar, eller Myxophaga. Dessa trivs i fuktiga miljöer och lever kvar än idag. Djuret som bajset tillhör tros vara Silesaurus opolensis, en föregångare till dinosaurierna. 

– Koproliternas storlek tyder på att de kommer från ett relativt stort djur, och vi har tidigare hittat benfossil från Silesaurus opolensis vid samma utgrävningsplats. Vår bästa gissning är att den var lite av en allätare och letade mat i miljöer med ett myller av större insekter där även Triamyxa coprolithica fanns. 

Nästa steg är att se vilka fynd som döljer sig i koproliter från andra utgrävningsplatser och perioder.

– Planen är att göra en större studie där vi studerar många koproliter på samma gång, tar reda på vad de innehåller och vilka djur som lämnade dem för att få en bild av hela näringsväven, det vill säga ”Vem käkade vem?”. Sedan vill vi även försöka förstå hur näringsvävar förändrades över tid, säger Martin Qvarnström.

Studien är publicerad i tidskriften Current Biology.