”Inför laglig rätt till dödshjälp”

Ett av de svåraste medicinetiska problemen i vår tid är utan tvekan frågan om dödshjälp. Det finns ett antal goda argument både för och emot. Den som inte håller med om det har kanske inte funderat tillräckligt på frågan. Debatten om dödshjälp i Sverige kan närmast beskrivas som ständigt pågående men mer intensivt under vissa perioder, ofta i relation till någon särskild händelse där frågan får ett mänskligt ansikte.

Björn Natthiko Lindeblad valde att frivilligt avsluta sitt liv. Han berättar i sitt öppna avskedsbrev att han valde att svälja ”ett glas smoothie med det gängse preparatet, och somnade sedan lugnt och stilla in. Utan rädsla eller tvekan”. Redan i december 2021 uttryckte Lindeblad i ett Instagram-inlägg att Sverige borde överväga dödshjälp. I sitt avskedsbrev återkommer han i frågan med följande formulering: ”Tycker du som jag, att alla, under vissa omständigheter, borde få samhällets hjälp till en värdig och trygg död, så gör dig hörd. Lex Natthiko, inte mig emot.”

Dödshjälp förekommer i cirka ett dussintal länder i världen och allt fler kommer till på denna lista. Det förekommer huvudsakligen i två former; eutanasi (aktiv dödshjälp) där någon annan än personen själv tillför en substans som avslutar livet, och läkarassisterat döende där en läkare förskriver ett eller flera läkemedel som personen sedan själv intar. I båda fallen är det ett helt grundläggande krav att personen önskar dödshjälp helt på frivillig grund utan yttre påverkan från någon annan.

Ett flertal opinionsundersökningar i Sverige har visat att en stor majoritet i befolkningen är för ett införande av dödshjälp i Sverige. Även om det finns goda skäl att betrakta frågan som varandes i första hand en medborgarfråga så har läkarkårens inställning ansetts särskilt viktig. Fram tills nyligen har läkarkåren varit negativt inställd till dödshjälp men flera undersökningar visar att opinionen nu börjar svänga mot en mer positiv inställning.

Sveriges Läkarförbunds inställning är fortfarande negativ medan Svenska Läkaresällskapet har en positiv hållning till att utreda frågan. Båda organisationerna har nyligen undersökt läkarkårens inställning vars resultat visar att nästan hälften av läkarna nu är för att införa dödshjälp i Sverige. Det politiska stödet för en utredning har hittills varit svalt men det finns vissa tecken på att det börjar röra på sig i mer positiv riktning också i allt fler politiska partier. Snart kan det finnas en majoritet i riksdagen för att åtminstone utreda frågan.

Kommer då Lindeblads val att avsluta sitt liv frivilligt att påverka opinionen i Sverige? Ja, sannolikt är det så. När en teoretisk fråga får ett mänskligt ansikte blir frågan levande på ett nytt sätt. Jag tror att det är en fördel för diskussionen att den får karaktär av både ”hjärta och hjärna”. Med det avser jag att vi bör ta fram viktiga argument både för och mot dödshjälp som grund för ett fortsatt offentligt samtal i frågan. En god bas för ett sådant samtal är den kunskapssammanställning som Smer (Statens medicinsk-etiska råd) presenterade år 2017.

Till detta behöver vi också lägga erfarenheter och berättelser från människor som valt denna väg för sitt livsslut. Frågor om liv och död handlar inte enbart om fakta eller juridik utan också i högsta grad om existentiella frågor om livets mening, innehåll och smärta. Det handlar oftast om människor som hamnat i en situation som präglas av ett outhärdligt lidande. Och det handlar om människans rätt att bestämma över sitt liv och möjligheten att få ett värdigt avslut på livet när den tiden och stunden har kommit. För min del anser jag att den som frivilligt och med egen hand vill avsluta sitt liv bör ha en laglig möjlighet att göra det i form av assisterat döende.   Men låt oss fortsätta att diskutera denna för oss alla ytterst centrala fråga med respekt för varandras ställningstaganden utan att lägga den egna slutsatsen som mall för andras slutsatser