Sextning drabbar pojkar och flickor olika

Skolungdomar som får oönskade nakenbilder eller sexuella videoklipp skickade till sig har svårt att prata med vuxna om det. Detsamma gäller när bilder på dem själva delas med andra mot deras vilja, eller när de utsätts för hot och utpressning om spridning av bildmaterial.

– Ungdomarna uppfattar att det här är en problematik som skolpersonal och föräldrar inte känner till. Det gör det svårt att söka upp vuxna för att tala om situationer som de tycker är känsliga och pinsamma, säger Kristina Hunehäll Berndtsson, som nyligen disputerade i barn- och ungdomsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Hon har intervjuat ett 80-tal elever i årskurs 9 på tre olika skolor om deras erfarenheter av digitala sexuella trakasserier och sextning – delning av egna meddelanden och foton eller videoklipp av sexuell karaktär. Hit hör ”dickpics” på mäns kön och ”nudes”, som är den vanliga benämningen på tjejers nakenbilder.

För flickor blir utsattheten ibland dubbel. Först kränks de av en oönskad sexuell bild i telefonen och sedan kan de utsättas för ”slutshaming”, skambeläggande ryktesspridning om deras sexuella beteende.

– Det visar på bristande jämställdhet i synen på pojkar och flickors sexualitet, säger Kristina Hunehäll Berndtsson.

Ibland skickas bilderna oombett, andra gånger skickas de först i samtycke men sprids sedan vidare mot personens vilja.

Forskning har ofta fokuserat på flickors upplevelser eftersom de är mer drabbade, men även pojkar utsätts för digitala sexuella trakasserier. De talar dock mer sällan om upplevelserna, menar Kristina Hunehäll Berndtsson.

– Ofta för att de saknar kunskap om att pojkar faktiskt kan utsättas för sexuella trakasserier, vilket också är en del av den jämställdhetsproblematik som jag tar upp i avhandlingen.

Ett exempel var en nyinflyttad pojke som blev uppmanad av en tjej att skicka ett sexuellt laddat videoklipp. Klippet delades sedan bland klasskamraterna och ledde till att pojken blev mobbad.

– Det tas för givet, både bland ungdomar och i samhället i stort, att pojkar är förövare och att flickor är offer när det handlar om sexuella trakasserier. Pojkar har därför svårt att se sig som offer för sexuella trakasserier och vet inte hur de ska värdera och hantera de obehagliga upplevelser de är med om, säger Kristina Hunehäll Berndtsson.

Det fanns också skillnader mellan skolorna när det gällde sextningskultur och hur kränkningar hanterades. De tre skolorna i studien ligger i olika delar av landet och skiljer sig åt när det gäller elevernas socioekonomiska bakgrund. Men eftersom det bara handlar om tre skolor är det svårt att dra generella slutsatser om orsakssambanden. På en landsbygdsskola i mellersta Sverige fanns en lokal kultur där somliga pojkar hotade och tjatade på flickorna att skicka nakenbilder. De skickade också egna nakenbilder i syfte att förmå mottagaren att skicka bilder på sig själv.

På en skola i utkanten av en stad i norra Sverige var det mindre socialt accepterat bland pojkarna att skicka dickpics, och även om det förekom digitala sexuella trakasserier fanns det samtidigt en rädsla att bli stämplad som förövare.

– Alla unga missbrukar inte sexuella bilder på samma sätt – det finns skillnader mellan skolorna i hur de ungas sextingkultur kommer till uttryck. Elever har olika möjlighet att göra motstånd mot sexuella trakasserier beroende på klass- och könsnormer inom den lokala skolmiljön, säger Kristina Hunehäll Berndtsson.