Genförändrade myggor tar kål på populationen

Det senaste året har lådor med myggägg satts ut i Florida Keys, en samling öar i södra Florida. Det speciella med myggorna av arten gulafebernmygga (Aedes aegypti) som kläckts och lämnat boxarna är att alla är hannar. Dessutom är de genförändrade så att bara deras söner överlever – honorna dör redan som larver.

Tekniken bygger på så kallade gendrivare, en metod för att sprida en viss gen i en population. Här är syftet att hejda sjukdomar, främst denguefeber, som överförs av de blodsugande honorna.

Det brittiska företaget Oxitec, som utvecklat den genförändrade myggan, berättade nyligen om resultaten vid ett webinarium. Efter att de lämnat boxarna har de genförändrade hanmyggorna parat sig med naturligt förekommande honor. Ägg från dessa honor har sedan samlats in.

Enligt företaget har mer än 22 000 ägg kläckts och undersökts på labb. Alla honor i den nya generationen ska ha dött enligt plan, medan hanmyggorna förde genen vidare. Det tog sedan ungefär tre generationer, motsvarande knappt tre månader, för den lokala populationen att dö ut i brist på honmyggor.  

Nu planeras för nya, utökade försök i både Florida Keys och i Kalifornien. Det amerikanska naturvårdsverket har gett tillstånd som sträcker sig till våren 2024. Bland annat ska genförändrade hanmyggor spridas över större yta.

Gendrivare för mygg har tidigare testats bland annat i Brasilien, men i USA har tillståndsprocessen tagit lång tid. Oxitec ansökte redan 2010 om att få sprida sina genförändrade myggor.

Anders Lindström, forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt, tror dock inte att tekniken är den enda lösningen.

– Det är inte så att alla myggor försvinner och dör ut.

Även om arten försvunnit från en begränsad yta så kommer den att återkoloniseras av vilda myggor, förklarar han. Men för begränsade populationer av vissa arter kan genetiska metoder fungera som ett komplement till andra åtgärder. I Florida är gulafebernmyggan en invasiv art som utgör en liten del av det totala antalet mygg. Dessutom rör den sig ganska lite under sin livstid och håller sig inom en radie på 100 meter.

– Det innebär samtidigt att det behövs väldigt många boxar om den här metoden ska användas över större områden, säger Anders Lindström.

En av riskerna är att de genförändrade myggorna parar sig med andra arter. Den risken är i det här fallet liten eftersom gulafebernmyggan saknar nära släktingar i USA enligt Anders Lindström.

I Sverige tror han inte att tekniken är aktuell. Vårsvärmmyggan som plågar Nedre Dalälven har visat sig omöjlig att föda upp på labb. Dessutom skulle det behövas orimligt stora mängder genförändrade myggor för att täcka området.

Däremot kan klimatförändringarna föra in invasiva myggarter som kan behöva bekämpas med nya metoder.

– Vi ser att flera arter sprider sig norrut. I Tyskland har det gjorts försök med att sterilisera hannar med radioaktivitet med begränsad framgång, säger Anders Lindström.