Flytande solparker ger mycket el – men oklart hur miljön påverkas

Ett udda ekipage flöt nyligen fram på Alqueva-dammen i södra Portugal. Solpaneler motsvande en yta av fyra fotbollsplaner bogserades till sin förankringsplats vid Alqueva vattenkraftverk. Under sommaren ska panelerna anslutas till elnätet och ge tillräckligt med el för att försörja 1 500 hushåll i området.

Det finns fördelar med att placera solceller på dammar och andra vattendrag. Vattnet kyler panelerna vilket ökar effektiviteten. Det portugisiska energibolaget EDP, som står bakom solparken, räknar med 4 procent mer el per år jämfört med solpaneler på land. Det efter att ha testat tekniken i mindre skala.

En annan fördel är att solpanelerna inte konkurrerar med åkermark eller annan landanvändning. Eftersom solceller kräver relativt stor yta per producerad kilowattimma, 20 gånger större än för exempelvis kolkraft, ökar intresset för att låta dem flyta på vatten. Ligger de på en damm nära ett vattenkraftverk, som i Alqueva, finns dessutom redan elledningar som kan föra elen vidare.

Solcellerna kan också växelverka med vattenkraften för att totalt sett ge en jämn elproduktion vare sig solen skiner eller inte. I just Alqueva finns dessutom möjlighet att pumpa vatten upp till dammen när elpriserna är låga. Som komplement finns även ett energilager med batterier.

Runt om i världen planeras och byggs flera nya flytande solcellsanläggningar på bland annat vattenkraftsdammar. Världens största park för flytande solkraft planeras i Indonesien. När den står klar år 2024 ska den ha en kapacitet på 2,2 gigawatt – mer än 400 gånger mer än i Alqueva – och täcka en yta av 16 kvadratkilometer.

I en kommentar i tidskriften Nature skriver en grupp forskare att tekniken är lovande. Om 10 procent av alla dammar i världen täcktes med solceller skulle det räcka för att ersätta all fossil elproduktion.

Samtidigt varnar de för konsekvenserna av att täcka stora vattenytor. ”Det är fortfarande mycket som är osäkert kring hur tekniken påverkar miljön”, skriver de.

Visserligen är dammar artificiella vattenmiljöer som anlagts av människan, men med tiden har de utvecklat egna ekosystem som kan störas av panelerna som hindrar solljus att tränga ner i vattnet. Fotosyntetiska alger får då svårare att klara sig, vilket i sin tur minskar syrehalten i vattnet. I värsta fall kan det leda till en ökning av bakterier som producerar metan, en kraftfull växthusgas.

Möjligheten till fiske och rekreation kan också påverkas negativt, menar forskarna. De varnar även för tekniska utmaningar. Panelerna kan till exempel behöva tvättas oftare än på land eftersom risken ökar för påväxt som orsaks av mikroorganismer. På hög höjd kan även isbildning bli ett problem.