Landskap ur den djupa tiden

Allt förändras. Hela mänsklighetens tillvaro är byggd på avlagringarna av tidigare existenser, andra världar som har funnits på samma planet som vi nu be­folkar. Själva kartan har sett annorlunda ut när kontinenterna låg på andra ställen på jordytan. Det här blir ofta abstrakt och avlägsen information, som behandlas som sagor och förpassas till färgglada barnböcker. Det är synd, för att förstå livets förutsättningar ger viktiga perspektiv på vår egen tillvaro.

I boken Försvunna världar gör paleobiologen Thomas Halliday de här tidigare landskapen levande. Han beskriver ekosystem och landskap, ett i taget, så att de blir verkliga. Hur såg det ut, hur lät det, vad hände? Boken börjar med ett nedslag under den senaste nedisningen, för bara 20 000 år sedan, bland mammutar, jättelika björnar och små härdiga hästar i nuvarande Alaska. Sedan får läsaren följa med bakåt i tiden i kapitel efter kapitel, ända till en urtid då livet trevande började experimentera med olika former och levnadssätt. Boken är illustrerad med kartor och med vackra svartvita teckningar av varelser som beskrivs i texten.

Det avslutande kapitlet handlar om oss själva. Dagens människor förändrar världen på en sådan skala att det kan mäta sig med några av de största omvälvningarna i jordens historia. Utblicken ger rysningar in i märgen, men är också hoppfull.