Vikingarna hade glas i sina fönster

Forskare inom arkeologi och konst- och arkitekturhistoria har varit ganska ense om att fönsterglas kom till Norden med kyrkorna på 1000–1100-talen. De bitar av äldre plant glas som hittats i arkeologiska utgrävningar de senaste 25 åren har förklarats med att yngre material hamnat fel när jordlager rörts om.

– Vi började fundera på om det verkligen är en tillfällighet att så mycket fönsterglas hittats på viktiga platser från vikingatiden i Sydskandinavien, säger Torben Sode, konservator vid Nationalmuseet i Köpenhamn, som specialiserar sig på glas.

Det var det inte.

– Glaset kan dateras till vikingatiden och har med all sannolikhet även använts då, säger Torben Sode.

Han och Nationalmuseums seniorforskare Mads Dengsö Jessen har analyserat 61 glasfragment från bland annat danska Bornholm, Uppåkra i Skåne och Birka i Mälaren. Alla viktiga centralplatser för handel och maktutövning under vikingatiden, cirka 750–1050. En del av glaset dateras till 800–1000-tal, enligt analysen.

Inget tyder på att glaset tillverkades på plats, utan det togs sannolikt hem från handels- och plundringsfärder. Analyserna visar på tre olika typer av glas från bysantinska väldet och Nordeuropa. Samma sorts glas har hittats hos frankerna kring floden Rehn och hos anglosaxarna på Brittiska öarna.

Glaset användes troligen bara i prestigebyggen som gästabudshallar och tempel, men det var inte fråga om stora panoramafönster utan ganska små rutor, halvgenomskinliga som dagens frostade glas. De skimrade sannolikt i gröna och brunaktiga nyanser.

– Syftet var inte att kunna titta ut, utan att släppa in lite ljus, säger Mads Dengsö Jessen.

Bara ett fåtal av alla de glasbitar som hittats har använts i analyserna då museer inte lämnat ut allt sitt material. På Birka hittades till exempel 260 bitar av plant glas i utgrävningar under första halvan av 1990-talet. De leddes av arkeologen Björn Ambrosiani, i dag 95 år och fullt sysselsatt med dokumentation och analys av grävningarna.

– Bitarna var ganska tjocka och glaset ofta pestsmittat, en oxidation på glasytan som gör att glaset blir regnbågsfärgat. Det skiljer dem från bitar av glaskärl, säger han.

Bitarna hittades framför allt i rasmassorna vid en husgavel.

– Vi var på ett tidigt stadium inne på att det var fönsterglas. Vi tänkte att det kan ha suttit små gluggar i förrummet på gaveln, men eftersom vi inte hittade någon utfallen gavel med glaset på plats var det svårt att säga var de suttit.

Glasbitarna låg i lager som daterats till 900-tal. Men medeltidsarkeologer avfärdade fynden som mer sentida på grund av omrörd jord, varför man tonade ned dateringen. Ändå var tanken inte ny – redan på 1930-talet funderade arkeologer på om gravfynd på Birka från 1870-talet kunde vara vikingatida fönsterglas.

Att inte ännu mer glas hittats i Norden kan bero på materialets exklusivitet. Kanske togs skärvor tillvara för tillverkning av pärlor.

– Det har uppstått en stor diskussion om man har gjort pärlorna av glas från platsen eller om man använt glas som importerats för syftet. Troligen tog de hit glas från Rhenlandet redan då, säger Björn Ambrosiani.