Därför är svampsjukdomar ett verkligt hot

Tv-serien om en zombieapokalyps orsakad av svampar har fått många att rygga tillbaka av tanken på svamp. Hanna Johannesson, professor i mykologi vid Stockholms universitet, blev i stället glad.

– Jag tänkte direkt att det är kul att svamp uppmärksammas. Jag ser det som ett tillfälle att fundera på både möjligheter och hot. Svampen kan rädda oss, i form av exempelvis nya antibiotika, men det finns också en hotbild som vi behöver bli mer medvetna om, säger Hanna Johannesson.

The last of us är inspirerad av svampsläktet Ophiocordyceps som finns i verkligheten och har specialiserat sig på att angripa myror. När en svampspor landar på exoskelettet och tar sig in i myrans cirkulationssystem förvandlas myran till en viljelös zombie. Myran avviker från kolonin och biter sig fast i ett löv ovanför myrstigen där den sprider svampsporer till fler myror.

I tv-serien sprids svampen också till människor. Något som är mycket osannolikt, enligt Hanna Johannesson, eftersom Ophiocordyceps är specifikt anpassad till sin värd.

Men andra svampar kan angripa människor. I dagsläget finns det tre olika typer av läkemedel mot svamp. Svampen Candida auris är resistent mot alla tre.

– Den sprids via hudkontakt och infekterade ytor, framför allt i sjukhusmiljö. Den har hittats i flera länder, inklusive Sverige. Men än så länge är spridningen här i Sverige begränsad, säger Hanna Johannesson.

Människan är relativt förskonad mot svampinfektioner och man tror att det hänger ihop med att de flesta svampar inte trivs med vår kroppstemperatur. Växelvarma insekter och groddjur är enklare måltavlor.

I slutet av 1990-talet fastställdes det att en gisselsvamp, Chytridiomycota, orsakat massdöd av groddjur. I dag uppskattar forskare att runt 100 arter av groddjur globalt har utrotats av denna svamp. Ytterligare 500 grodarter har minskat kraftigt i antal.

I takt med klimatförändringarna väntas svampsjukdomar bli ett växande problem. När svamparna tvingas anpassa sig till en varmare livsmiljö blir steget till oss människor inte lika stort. Svamp och människa är dessutom eukaryoter och delar samma cellstruktur.

– Eftersom vi är nära släkt med svamp är det relativt svårt att ta fram botemedel mot svampinfektioner. Det mesta som skadar svamparna ger sig också på oss människor. Det har inte funnits så mycket forskning inom det här området, men det hoppas jag kommer att ändras, säger Hanna Johannesson.

Hon konstaterar att svampen också gör mycket nytta. Svamparna bryter ner organiskt material och gör det möjligt för näringsämnen och kol att cirkulera i naturen. Med svampens hjälp kan vi ta fram biobränsle och utveckla en hållbar matproduktion. När vi behöver nya sorters antibiotika är vi helt i händerna på svamparna, och många ännu outforskade ämnen som svampen producerar tros ha andra hälsofrämjande effekter. Till och med tvättmedel tillverkas av enzymer från svampar.

– Svampriket är en skattkista! Vi har bara gläntat på locket än så länge. Svampen har en enorm potential att lösa flera stora aktuella samhällsproblem. Jag tror att forskningen kommer att få ett uppsving, både vad gäller möjligheter och hot.