Kungens krigare hittade i båtgravar i Gamla Uppsala

Redan upptäckten av de båda båtgravarna intill kungsgården vid Gamla Uppsalas kyrka väckte sensation. En båtgrav, bara förunnad de allra förnämsta, hade inte hittats på platsen på 50 år. Gravarna hade heller inte plundrats. Gravgåvorna var väldigt rostiga, men har efter konservering visat sig vara överdådiga och mycket väl bevarade.

– Sättet att begrava dem – i obrända båtgravar med komplett stridsmundering och andra mycket fina gåvor – och läget just vid kungsgården, visar att de tillhörde kungens närmaste krets. Vapnen och männens skador bekräftar att de varit krigare, berättar projektledaren Anton Seiler från Arkeologerna, en enhet vid Statens historiska museer.

Vapen är inte ovanliga i elitens gravar under järnåldern, då krigaridealet stod högt i kurs hos härskare även om de inte själva stridit. Men här är det ingen tvekan om att männen deltagit i strid.

– Den ene, som var i 40-årsåldern, har dött ganska omgående av sina skador. Medan den andra blev riktigt gammal, minst 70 år, säger Anton Seiler.

Den äldre hade ett stort läkt hål i pannan.

Andra föremål i gravarna visar att de var personer av hög ställning. I var och en fanns en hund och en häst, inte ovanligt i elitgravar från järnåldern. Den äldre mannens häst bar remmar med förgyllda beslag, i hans grav låg även en berguv och en griskulting. På hans dräkt fanns förgyllda dräktbeslag och spännen, som en vacker ringnål.

Med kol 14-metoden och föremålens utformning har gravarna daterats till 900-talet. Fortsatta analyser kan förhoppningsvis ge mer precis datering.

Den ungefärliga tiden för den yngre mannens död kan sammanfalla med tiden för det mytiska slaget vid Fyrisvallarna, som finns skildrat i de isländska sagorna. Men det går inte att dra några slutsatser om det, framhåller Anton Seiler.

– Det var en våldsam tid och det har förmodligen varit en massa slag som vi inte vet någonting alls om.

Strontiumanalyser visar att männen kom från andra trakter. Men då liknande sammansättningar av olika isotoper av grundämnet kan finnas på olika håll går det inte att säga varifrån de kom; de kan ha växt upp i exempelvis Baltikum, Västergötland, Norge eller norra England.

– Förmodligen har de haft ganska intressanta livsöden, särskilt den äldre mannen. Han började kanske som krigare och steg i graderna till befäl – kanske blev han en av kungens närmaste män. Han begravdes med väldigt många vapen, en komplett uppsättning med bland annat flera svärd, spjut, yxa, sköld och stridskniv av typen scramasax. Det är väldigt sällan man ser sådan variation, säger Anton Seiler.

Kungen i fråga kan ha varit Erik Segersäll, far till Sveriges första kristna kung Olof Skötkonung. Men utan mer exakt datering vill arkeologerna inte spekulera kring det.

Båtarna som männen begravdes i var sju respektive tio meter långa. De var från början täckta av träkonstruktioner, som senare kollapsat. Långt efter att männen begravs bättrades sedan gravarna på med ytterligare material, mycket noggrant och i flera faser. Analysen av detta pågår fortfarande.

Båda båtarna var roddbåtar av ek, men ganska olika. Den ena var estetiskt utformad med symmetriska linjer, medan den andra var lagad på flera ställen och säkert rätt gammal när den användes som kista för den döda. Kommande analyser av eventuella alger på skroven ska visa om de använts enbart i sötvatten, på Östersjön eller i än mer fjärran vatten.

Rester av tyg och träbitar finns också på flera föremål. Kanske vilade männens huvuden på vackra kuddar och under täcken. Vidare analyser kan också komma att visa om de fått med sig mat och dryck till det hinsides livet.

Slutrapporten från projektet väntas bli klar mot slutet av 2023.