Hälften av Sveriges våtmarker är borta

Länge stämplades våtmarker som blöta, besvärliga och otillgängliga. I dag vet vi att de är artrika och därför mycket viktiga för den biologiska mångfalden. Våtmarker fungerar också som vattenmagasin, vilket är positivt vid torka och bränder. I många fall lagrar våtmarkerna kol.

I en ny studie, publicerad i Nature, slår forskare fast att 21 procent av världens naturliga våtmarker har försvunnit mellan åren 1700 och 2020. Totalt handlar det om 3,4 miljoner kvadratkilometer våtmark som har gått förlorad. Det motsvarar ett område lika stort som Indien.

Minskningen av våtmarker har varit störst i USA, Kina, Indien, Ryssland och Indonesien. Tillsammans står de fem länderna för 40 procent av den globala förlusten.

– De senaste hundra åren har människors åsikter om våtmarker gått från negativa till positiva. Vi hoppas att våra resultat ska hjälpa till vid utformningen av globala strategier och mål för våtmarksskydd och restaurering, säger Etienne Fluet-Chouinard som är studiens huvudförfattare och forskare vid Stanford university i USA.

Tidigare studier har uppskattat nettoförlusten av våtmarker till mellan 28 och 87 procent. Det är mycket mer än de 21 procent som redovisas i den nya studien.

– Tidigare globala uppskattningar överskattade sannolikt förluster av våtmarker eftersom man utgick från data från regioner med hög förlust utan att väga in de stora återstående våtmarkerna i exempelvis norra Kanada, sibiriska låglandet och Amazonas, säger Etienne Fluet-Chouinard.

Forskarna slår dock fast att det finns enskilda platser och länder där våtmarksförlusten är högre. I Sverige har sammanlagt 27 000 kvadratkilometer våtmark dränerats sedan år 1700, vilket motsvarar en våtmarksförlust på 48 procent.

Globalt har de flesta våtmarkerna torrlagts för att öka den odlingsbara ytan. En del har också försvunnit i takt med att städer vuxit. I Sverige, Finland och Estland är det i stället skogsbruket som har drivit på våtmarksförlusten.

Gustaf Hugelius, forskare vid Stockholms universitet och biträdande föreståndare vid Bolincentret för klimatforskning, är en av medförfattarna till studien. Han konstaterar att särskilt Sverige och Finland sticker ut i en internationell kontext. Här är det främst våtmarker med kolrik torvjord som har dränerats. I vått tillstånd binder torvmarken kol, men när marken blir torr börjar torven brytas ner och omvandlas till koldioxid.

– Att dränerade våtmarker står för stora delar av de svenska utsläppen visste vi redan, men den nya studien visar att inga andra länder har dränerat så stora arealer av skogsklädda våtmarker som Sverige och Finland. Det är intressant och visar på behovet att ta tag i denna problematik i vår region, säger Gustaf Hugelius.