Rymdteleskopet visar galaxernas historia

Med hjälp av Webbteleskopet studerar forskare täta områden i galaxer från universums ungdom.

Publicerad

Galaxer som syns genom en gravitationslins har ofta en lite förvrängd form.
Bild: Stockholms universitet, av bilder från NASA, ESA, CSA och STScI

På kosmiska avstånd kan gravitationen från en galaxhop fungera som en lins. Gravitationslinsen gör det möjligt att se detaljer i de förstorade och förvrängda bilderna av galaxer långt bortom den. Forskare vid Stockholms universitet har studerat täta klumpar av stjärnor i arton galaxer som syns genom en galaxhop som avbildats med James Webbteleskopet (JWST). På bilden är några av dem särskilt markerade.

Ju längre bort – desto fler klumpar

Att titta långt bort är detsamma som att se bakåt i tiden, till galaxer som fanns när universum var ungt. Galaxerna i denna studie finns på olika avstånd, den mest avlägsna av dem är tretton miljarder ljusår bort. Det är vanligt att galaxer har mer oregelbundna former och struktur med klumpar ju längre bort de finns.

Klumparna forskarna studerar är områden där många stjärnor bildas, och som är större och tätare än motsvarande stjärnbildningsområden och galaxhopar i vårt lokala universum. Med fler observationer från rymdteleskopet kan forskare bättre förstå hur galaxerna har utvecklats genom universums olika åldrar.

F&F i din mejlbox!

Håll dig uppdaterad med F&F:s nyhetsbrev!

Beställ nyhetsbrev

Prenumerera på Forskning & Framsteg!

10 nummer om året och dagliga nyheter på webben med vetenskapligt grundad kunskap.

Beställ idag
Publicerad

Upptäck F&F:s arkiv!

Se alla utgåvor